Jag vill anställa – men det är för dyrt
Debattören: Om reglerna inte ändras kommer plåtslagaryrket att försvinna i Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-02-03 | Publicerad 2017-01-27
För några veckor sedan lade jag ut en annons via Arbetsförmedlingen om att mitt företag behöver anställa två nya plåtslagare. Resultatet blev det förväntade. Först en drös med ansökningar från folk helt utan utbildning eller erfarenhet, samtliga omöjliga för mig att anställa.
Sedan ett mejl från en lettisk firma som erbjöd sig att hyra ut plåtslagare för 210 kronor per timme – sociala avgifter inräknat.
De hälsade också att den summan var klart förhandlingsbar. Sedan ska naturligtvis firman skära emellan. Vad som blir kvar till den enskilde plåtslagaren vill jag inte ens tänka på – men det är långt, långt under vad som går att klara sig på om man lever ett vanligt liv i Sverige.
Jag är verkligen stolt över den modell vi har i Sverige. Jag vill som arbetsgivare kunna erbjuda en bra lön och vettiga villkor.
Jag har inget emot lettiska plåtslagare – självklart inte. Däremot har jag starka invändningar mot de villkor jag som ägare av en plåtslagerifirma måste förhålla mig till. Och när jag ser vilka konsekvenser det får för branschen i det långa loppet blir jag både rädd och arg.
Ett exempel: jag skulle kunna anställa någon av alla arbetssökande som vare sig har utbildning eller erfarenhet för att städa på lagret, plocka rent på arbetsplatserna, bära plåt och så vidare för att på så sätt bättre utnyttja plåtslagarna till det dom är utbildade för – då måste jag betala den personen nästan lika mycket som en fullt utbildad plåtslagare.
För så ser kollektivavtalet ut, en hantlangare helt utan utbildning och erfarenhet har 90 procent av lönen för en erfaren yrkesarbetare. Det är naturligtvis helt uppåt väggarna.
Att man betalar olika lön för olika ansvarsområden är varken märkligt eller ovanligt, förutom i plåtslageribranschen. För enligt det kollektivavtal som vi använder måste hantlangaren tjäna nästan lika mycket som en utbildad plåtslagare. Med sådana regler kan man inte anställa någon för de enklare sysslorna och det här leder till att erfarna, professionella plåtslagare får ägna sin tid åt helt andra saker än att slå plåt. Det är något som kunderna i slutändan får betala för.
Fackförbundet Byggnads pratar om att lägre lägstalöner för enklare arbeten skulle skapa ”ett A-lag och ett B-lag”. Jag förstår verkligen inte det. Vad kan vara mer av ett B-lag än de som inte ens kommer in på arbetsmarknaden?
Jag vill inte anställa någon på deltid eller tidsbegränsat under tre månader. Jag vill kunna erbjuda riktiga, fasta jobb till löner som går att livnära sig på men det är självklart att lönen också måste motsvara det utförda arbetet.
Snart kommer min arbetsgivarorganisation Plåt- och Ventföretagen sätta sig i förhandlingar med Byggnads om bland annat det här. Jag hoppas verkligen att de kommer fram till en lösning, för den här situationen riskerar att slå ut hela plåtslageribranschen i Sverige.
Det utbildas alldeles för få plåtslagare, och fler och fler av mina kollegor anlitar utländska firmor som dumpar lönerna.
Kommer plåtslagaryrket att försvinna som kompetens i Sverige? Ja, om det här får fortsätta. Ett annat och bättre sätt att öka produktiviteten vore att vi i vår bransch kan anställa rätt person för rätt arbetsuppgifter till rätt lön.
Låt mig kunna vara en schysst arbetsgivare. Låt mig kunna anställa folk. Låt mig slippa anlita lönedumpande, oseriösa aktörer och öppna möjligheten att anställa fler varierade kompetenser till rätt lön i ett mer flexibelt kollektivavtal.
Emelie Ståhl, vd för Björn Persson Plåtslageri AB
Vise ordförande i Stockholms Bleck och Plåtslagarmästarförening
Grundare av nätverket Stålkvinnorna
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.