Slopa taken i våra socialförsäkringar

L-politiker: Låt alla få 80 procent av lönen i a-kassa, sjukpenning och föräldrapenning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2023-10-18

Det är dags att slopa taken i socialförsäkringarna. I dag betalar stora grupper av löntagare betydligt mer än vad de har möjlighet att få ut i a-kassa, sjukpenning eller föräldrapenning, skriver sju L-politiker.

DEBATT. Allt fler betalar dyrt för a-kassa, sjukpenning och föräldrapenning utan att få full ersättning. Det hotar både människors trygghet och lojaliteten med välfärden.

Det är dags att slopa taken i socialförsäkringarna, för alla människors frihet i förändring – och för sammanhållningen i samhället.

 

Ingen av oss vet om eller när man blir sjuk eller arbetslös – eller hur länge vi kommer att leva. Socialförsäkringarna har bidragit till att människor vågat satsa på förändring, utbildning, karriärbyten och företagande.

Denna trygghet blir allt viktigare i ett alltmer föränderligt samhälle.

 

Socialförsäkringarna är just försäkringar: premier och ersättning kopplat till inkomstnivå. Denna så kallade inkomstbortfallsprincip skapar trygghet, och lojalitet till hela välfärdssystemet.

En generell välfärd är inte välgörenhet utan en angelägenhet för alla. Att jobba svart för att slippa skatt och arbetsgivaravgifter är oklokt för den som vill vara trygg inför pension eller sjukdom.

 

Taken i a-kassa, sjuk- och föräldrapenning gör att allt färre kan räkna med 80 procent av lönen i ersättning. För premieinbetalningarna finns dock inget tak, de fortsätter stiga med inkomsten.

Glappet mellan premier och ersättning betyder att människor i vanliga yrken som lärare och specialistsjuksköterskor riskerar att förlora kanske en tredjedel eller mer av inkomsten vid arbetslöshet eller ett cancerbesked. 

Allt fler medel- och höginkomsttagare betalar numera dubbelt, för extra ersättningar via kollektivavtal eller helt privat. 

 

Problemet är inte brist på pengar. Socialförsäkringarna gör miljardöverskott sedan många år. Problemet är ett regelverk som gör att allt fler människor förlorar kopplingen mellan inkomst, premie och ersättning.

I dagsläget ger lön över 599 250 kronor ingen effekt i högre pension, för sjukpenning och föräldrapenning är nivån 525 000 kronor. Arbetsgivaravgiften på 31 procent blir då en extra skatt, dold för de flesta (men inte för egenföretagare som betalar in arbetsgivaravgiften själva).

 

Stora grupper av löntagare betalar alltså betydligt mer än vad de har möjlighet att få ut.

Effekten förstärks dessutom av att cirka 50 procent av befolkningen tjänar över brytpunkten till statlig skatt under någon period av sitt liv. Det är bra att personer med högre inkomster bidrar mer, men kombinationen blir långtgående. 

 

Vi och andra socialliberaler vill att Liberalernas landsmöte i höst beslutar om en en reform för att rädda socialförsäkringarna.

  • Socialförsäkringarna behandlas som försäkringar, det vill säga baseras på vad du/din arbetsgivare betalar in till systemet i form av arbetsgivaravgift.
  • Taken i socialförsäkringarna slopas så att hela den del av inkomsten som man betalar arbetsgivaravgift på ska vara underlag till pension, sjukförsäkring och så vidare. 
  • Nivåerna i socialförsäkringarna reformeras, bör ligga på cirka 80 procent av inkomsten och vara självfinansierade utifrån arbetsgivaravgifterna.

 

Sveriges socialliberaler har varit drivande i utbyggnaden av den svenska generella välfärden. När den liberala regeringen Staaff införde folkpensionen år 1913 var det ett första steg i det vi i dag tar för givet, välfärdsstaten som en garant för trygghet under hela livet.

Allmän sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring kom 1955 och föräldraförsäkringen 1974.

Urholkade socialförsäkringar riskerar att ha en negativ inverkan på sammanhållningen i vårt samhälle. Vi ska inte tillbaka till en tid då människor var hänvisade till privata lösningar, andras välvilja eller att lita till turen.

Den generella välfärden gör människor tryggare, och friare. Här finns en given uppgift för Sveriges socialliberala parti.


Charlotta Schenholm, kommunpolitiker Stockholm, vice ordförande Kungsholmens stadsdelsnämnd (L)
Rasmus Jonlund, kommunfullmäktigeledamot Stockholm (L)
Maria Lundqvist-Brömster, gruppledare Region Västerbotten (L)
Anna Starbrink, riksdagsledamot (L)
Pär Gustafsson, kommunfullmäktigeledamot Göteborg (L)
Roko Kursar, förste vice ordförande kommunstyrelsen Malmö (L)
Jan Jönsson, borgarråd Stockholms stad (L)
Anna-Lena Johansson, förbundsordförande Stockholms län, 1:e vice ordförande kommunstyrelsen Sollentuna (L)

 

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

 

Följ ämnen i artikeln