Män utsätts också för våld i relationer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-10-21
Debattören: Gör regeringens mål för jämställdhet könsneutrala
Fler män än kvinnor är utsatta för våld i nära relationer, det visar en ny undersökning från Sahlgrenska Akademin.
Ändå talar vi inte om männens utsatthet, de insatser som görs går oftast till kvinnor, och regeringens mål för jämställdhet är inte könsneutrala. Samhällets normer gör dessutom att de drabbade männen blir dubbelt utsatta. Det är dags att agera, både lokalt och nationellt.
Regeringen har satt upp mål för jämställdhet. Ett av målen är att ”mäns våld mot kvinnor ska upphöra”. Ingenstans finns målen att ”våld i nära relationer ska upphöra” eller att ”våld mot män i nära relationer ska upphöra”. Varför inte?
Att väldigt många män utsätts för våld i nära relationer är ingen ny information. Även tidigare studier har visat det. Och trots det – hur ofta hör vi talas om mäns utsatthet? Hur ofta lyfts frågorna i medier, i politiken och vid fikaborden? Jag skulle säga aldrig eller nästan aldrig. Anledningen är samhällets vedertagna normer.
Enligt normerna ska mannen vara den starke. Han som bestämmer. Han som har stake. Och någon med stake blir så klart inte utsatt för våld. Och blir han det ändå så har han säkert sig själv att skylla. Genom normerna blir mannens utsatthet dubbel. Inte nog med att han utsätts för våld, psykiskt eller fysiskt, av den person som borde vara tryggast för honom. Han måste också stå med skammen av att ha drabbats av något som samhället inte förstår och därför inte kan förhålla sig till.
Hur många män det rör sig om är inte helt säkert, då det finns olika studier. Den senaste från Sahlgrenska Akademin säger alltså att det handlar om fler män än kvinnor, medan en kartläggning från Brå, med något annorlunda frågeställning än Sahlgrenska Akademins, säger att en av sex av dem som utsätts för våld i nära relationer är man.
Sammantaget vet vi ändå med säkerhet att det är tiotusentals män i Sverige som utsätts regelbundet. Män som ofta inte vågar söka hjälp, för att de skäms. Och som inte vågar prata, för omgivningen kan varken förstå utsattheten eller sammanhanget.
Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid och Uppsala universitet är det vanligare att män som utsätts för våld i nära relationer uppger att de har utsatts för psykiskt snarare än fysiskt våld. Det kan ta sig uttryck som verbala angrepp (förlöjligande och mobbning), isolering (social eller ekonomisk), svartsjuka, hot om fysiskt våld, hot om skilsmässa och förstörelse av personlig egendom.
Självklart ska inte våldet mot kvinnor förminskas. Det finns i allra högsta grad och det ska bekämpas med alla till buds stående medel. Men det ska även våldet mot män.
Därför tycker jag det är hög tid att se helheten - och därmed ta frågan på allvar. Våld är våld, och våld i en nära relation bör betraktas som särskilt allvarligt - oavsett könet på den som utsätts eller könet på förövaren.
Ett första steg vore att göra regeringens mål för jämställdhet könsneutrala. Det finns ingen ursäkt för att inte ha som mål att allt våld i nära relationer ska upphöra.
Ett nästa steg vore en nationell kunskapsinsats som syftade till att höja medvetandet och kunskapen om frågorna, hos socialtjänst, hos polis, hos sjukvården och hos andra berörda instanser. Och självklart ska mansjourer vara lika självklara som kvinnojourer.
Det är dags att vi ser våldet i nära relationer som ett mänskligt problem, inte enbart som ett kvinnligt problem.
Stina Bengtsson