Barn lider – stoppa slakten av LSS nu!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-11-04 | Publicerad 2016-10-17
Debattörerna: De som ni säger er värna drabbas hårdast – det är orimligt, Regnér
DEBATT. Larmrapporterna duggar tätt när det gäller LSS och personlig assistans. Människor med omfattande funktionsnedsättningar förlorar sin personliga assistans, trots att ingenting förbättrats, vare sig med diagnosen eller med symptomen. I många fall har tillståndet i stället försämrats, ändå dras assistansen in. Ingenting annat har heller förändrats i personens liv, men lagen tillämpas på ett mycket hårdare sätt.
Människor med de allra största behoven överges, grupper ställs mot varandra, med ett stort lidande för individen och en ökad press på de anhöriga som följd.
Det senaste exemplet är en kvinna med den neurologiska diagnosen MS, som förlorat en del av sin assistans, trots att hon hade ansökt om fler timmar sedan hennes diagnos förvärrats. Trots att hennes ökade behov bestyrktes av såväl kommun och sjukvård, valde Försäkringskassan efter 12 månaders handläggningstid, att skära ner ytterligare i den redan otillräckliga assistanstilldelningen.
Kvinnan som därmed inte fick någon assistans på helgerna, förolyckades under förfärliga omständigheter på en allmän handikapptoalett på ett köpcentrum i Malmö. Något som sannolikt hade kunnat förhindras om hon fått den hjälp hon enligt lagen hade rätt till.
Oron är nu mycket stor. Ett antal familjer har redan drabbats av att få barnets assistans indragen. En eller båda föräldrarna tvingas sluta jobba för att ta hand om sitt barn, utan ersättning. Ekonomin slås sönder och barnets möjligheter att utveckla någon som helst självständighet raseras.
Och det är barnen med de allra mest omfattande funktionsnedsättningarna som drabbas. Barn som inte kan äta med munnen utan måste sondmatas. Barn som inte har någon egen förflyttning, inget tal eller annan kommunikation. Barn som behöver andningshjälp, som har epilepsi. På ett bräde försvinner den personliga assistansen, eftersom deras svårigheter inte räknas som grundläggande behov. Andning, mat – inte ett grundläggande behov.
Är detta rimligt? Naturligtvis inte, men det är här vi har hamnat.
"När vi ökar kvaliteten i besluten kan konsekvensen bli att en del förlorar assistans." Så löd kommentaren från Andreas Larsson, chef för området funktionshinder på Försäkringskassan, angående indragning av personlig assistans för barn med de allra största behoven.
Regeringens svar på den massiva kritiken är att assistansmedlen ska gå till människor med behov av personlig assistans och inte till ”marknadsföring, jurister eller till övervinster i assistansbolagen”. Men det som regeringen faktiskt har beslutat om är att Försäkringskassan ”ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.
Det finns oss veterligen inget annat sätt för Försäkringskassan att åstadkomma detta än genom en mer restriktiv tillämpning av regelverket, vilket just nu drabbar de människor som regeringen säger sig värna. Och det har förstås absolut ingen effekt på det regeringen säger sig vilja komma åt, nämligen hur pengarna används i assistansbolagen.
Slakten av personlig assistans måste upphöra omedelbart! Inga fler indragna eller minskade assistansbeslut innan konsekvenserna av den hårdare tillämpningen av LSS är noga utredda. Vi kräver att regeringen och Åsa Regnér omedelbart drar i nödbromsen!
Maria Persdotter
Förbundsordförande RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade Barn och Ungdomar
Lise Lidbäck
Förbundsordförande Neuroförbundet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.