Halshuggningar – en ’cool grej’ bland barn

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-04-07 | Publicerad 2016-04-06

Debattören: "Jihadi-cool"-kulturen har gjort IS trendigt på svenska skolgårdar

DEBATT. ”När jag öppnade fönstret hörde jag hur de visade varandra klipp på mobilerna och diskuterade vems släkting som gjorde de snyggaste halshuggningarna. Det lät ungefär som om de pratade om vilket fotbollslag som var bäst.” Så beskrev en person i en svensk förort för mig stämningen bland skolungdomar under en rast.

En oroväckande trend under Islamiska Statens (IS) framfart har varit att sympatierna för militant islamism har sjunkit i åldrarna. Den ”jihadi-cool"-kultur där det heliga kriget framställs som något häftigt har bidragit till att över 300 personer från Sverige rest till IS och liknande grupper de senaste åren.

Denna subkultur, där IS blir det coolaste av coolt, har även fört med sig att undervegetationen av sympatisörer fått stor spridning, blivit allt yngre och normaliserat den extrema retoriken.

Den jihadistiska propagandan har under IS framväxt utvecklats markant sedan Usama bin Ladins långrandiga monologer. I dag är den skräddarsydd för en ung och otålig generation med en uppsjö av korta välproducerade filmklipp i ett högt tempo broderade med populärkulturella referenser från bland annat tv-spel och välkända logotyper.

Ansenlig kraft läggs på att förhärliga kalifatet så mycket som möjligt – till exempel att det är här du hittar dina riktiga bröder, får bo i flotta villor, äta på de bästa restaurangerna och samtidigt får leva ett sant islamiskt liv.

Eller med den amerikanske IS-jihadisten Muhammad Al-Amrikis ord: ”Om ni bara visste hur kul vi har här, detta är det riktiga Disneyland. Ni måste komma hit och ansluta er.”

Retuscherade bilder på jihadister som står i solnedgången med en Kalasjnikov i ena handen och håret som fladdrar i vinden bidrar till både status och att en våg av unga muslimska kvinnor känner sig lockade att resa till Syrien för att gifta sig.

IS-emblem eller mer subtila hyllningar återfinns i dag på allt ifrån leksaker till kläder. Rap-låtar och nasheeds om jihad sätter tonen och budskapet utlovar äventyr, ära och den rätta läran.

Det finns en lockelse i att få tillhöra en utvald gemenskap och denna subkultur med dess klädstil, musik och yttre attribut skapar "jiahdi-cool"-kulturen, ett slags pop-jihad som livsstil där mer lättsmälta ingredienser blir en inkörsport till extremism. Som kultur mot det etablerade samhället är den närmast idealisk, en mer provocerande och hotfull motkultur går inte att söka sig till, vilket för vissa kan utgöra en attraktion i sig.

En bekymmersam aspekt är att vissa av de muslimska organisationerna i Sverige torgför grundlösa konspirationsteorier om Säkerhetspolisens arbete och hembryggda teorier om ett Sverige marinerat i strukturell rasism.

Genom att gå i opposition med verkligheten på dylikt manér eldar de på polarisering och enskildas känsla av att vara ett offer – två inte helt oväsentliga så kallade push-faktorer som bidrar till att sårbara personer söker sig till de extrema miljöer där fagra löften om identitet, gemenskap och den rätta läran erbjuds.

Genom gruppdynamik där känslor av tillhörighet och attityder förstärks, samt att en salafist-jihadistisk världsbild etableras som det rätta prismat att betrakta världen, blir det som ursprungligen kanske inte var tänkt så seriöst förändrat.

Att ställa upp på allvarligare saker imponerar på andra i miljön och för vissa fortsätter resan hela vägen till IS eller ett attentat på hemmaplan.

"Jihadi-cool"-kulturens betydelse ska dock inte överdrivas, det viktigaste budskapet i den jihadistiska propagandan är alltjämt föreställningen om att västvärlden är i krig med islam. För somliga sympatisörer stannar det vid denna konspiratoriska världsbild, för andra blir det ett sluttande plan mot tron om att islam bäst tjänas med vapen i hand.

Peder Hyllengren