Vi måste fråga: hur har du det hemma?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-09-30 | Publicerad 2014-09-29
Debattörerna: Skammen som omger medberoende måste brytas
”Trots att jag är en stor och stark kille nu så vek sig benen, som vid slagen under en hel uppväxt. Men jag kände mej inte ensam i kväll. Tack för solidaritet och andetag. Det betyder allt för somliga av oss. Att slippa vara ensam om att känna sig hemsk. Fantastiskt program ni gör, hjälteinsats!”
Det här är bara ett av de hundratals mejl vi fått efter att första delen av ”Djävulsdansen”. Så många olika människor har hört av sig och tackat för att vi lyfter ämnet: invandrarfarbröder, unga singelmän, nynyktra och östermalmsdamer. De delar alla upplevelsen av att ha fått en slags upprättelse, att vi berättar deras historia.
Vi är helt överväldigade av all den värme och kärlek som mött oss, men också djupt beklämda över att sorgen och smärtan från alla som vuxit upp med missbruk och dysfunktionalitet är så djup och utbredd. Behovet av att prata om erfarenheterna av livet i skuggan av beroendet verkar bottenlöst. Ändå har det tidigare aldrig gjorts i offentligheten.
Vi frågar oss varför. Vi tror att svaret är att skammen som omgett de anhöriga till beroendesjuka varit så stor att den tar tag i dem, drar ner dem, får dem att skämmas så mycket att de inte vågar berätta.
Dessutom har det länge funnits en nedlåtande syn på medberoende, som även drabbat själva nyhetsrapporteringen så att berättelserna inte har kunnat komma fram i ljuset. Vi vet att det finns journalister som velat ta upp frågan om medberoende men har haft svårt att få gehör hos sina överordnade. De anhörigas skam har funnits även på redaktionerna och medberoende har länge varit omgärdat av fördomar, till exempel att det skulle vara ett kvinnoproblem av lindrigare karaktär. Inget kunde vara mer fel.
Varje dag dör fem personer i Sverige av alkoholrelaterade skador. Med ”Djävulsdansen” vill visa att de anhörigas kamp ofta är på liv och död. Ett beroende som eskalerar blir till slut en fråga om överlevnad, både för den beroende och för den medberoende. Att som anhörig dessutom bära på en skam och inte våga prata om problemet kan vara förintande för självkänslan och för livssituationen. För barn som växer upp kan lögnerna även ha en traumatiserande effekt. Allt för många barn lever i tron att de måste skydda sina föräldrar till varje pris och vågar inte berätta för någon om sin situation, anpassar sig i det tysta och lever i en konstant katastrofberedskap.
I dag finns undermålig information kring problemen som omger medberoende och knappt någon forskning. Samtidigt vänder sig allt fler till barn- och ungdomspsykiatrin. Stressrelaterade sjukdomar ökar snabbt. Hur ofta ställer man frågan till dem som mår dåligt: hur har du det hemma? Dricker din mamma? Är din pappa psykiskt labil? Vi tror att mörkertalet är stort. Vi är övertygade om att anhöriga måste få hjälp, att vården måste ges till dem som behöver den mest: till den beroende, men även till de medberoende.
I vissa kommuner är kunskapen om de här frågorna skrattretande frånvarande. Enligt en färsk rapport från CAN får inte tre av fyra barn i familjer med missbruk stöd, trots att man vet vilka barnen är och att de tillhör en högriskgrupp för att själva hamna i missbruk.
Vi måste inse allvaret i frågan. Den enda vägen till ett bättre samhälle går genom en större öppenhet. I ”Djävulsdansen” vill vi berätta hur det faktiskt ser ut i många familjer och berätta om de smärtsamma erfarenheter så många av oss bär på.
Det är dags att sluta skämmas. Att fortsätta tiga hjälper ingen. Vi är enormt tacksamma över att ha satt i gång den våg av samtal som nu väller fram över Sverige. Så alla ni där ute, fortsätt att dela era berättelser. Vi är många som tar emot dem.
Ann-Linn Guillou
Sanna Lundell
Ann Söderlund
Medberoende? Här kan du få stöd
Hit kan du vända dig för att få stöd:
Fråga din kommun om de erbjuder stöd för anhöriga till personer med beroendeproblematik- och/eller psykisk ohälsa.
När du behöver prata med någon:
Jourhavande medmänniska: 702 16 80
Jourhavande präst: 112
Sjukvårdsrådgivningen: 1177
Nationella hjälplinjen: 020- 22 00 60
För anhöriga till alkoholister:
Alkohollinjen: 020-844448
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
Anhöriga till alkoholister: http://www.al-anon.se
För anhöriga till drogmissbrukare:
Anhörigförening Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) http://www.fmn.se/
Co-anon för anhöriga till alkoholister och drogmissbrukare: http://coanon.se/
För anhöriga till spelmissbrukare:
Stödlinjen för spelare och anhöriga https://www.stodlinjen.se/
För anhöriga till sexmissbrukare:
PrevenTell, nationella hjälplinjen: 020-66 77 88
DBK - behandlingsklinik för sexberoende och anhöriga http://dbksverige.se/
På flera håll i Sverige finns även olika typer av självhjälpsgrupper där du som medberoende kan få stöd och hjälp av andra i samma situation som du:
Självhjälpsgrupp för anhöriga/barn till alkoholister:
Al-anon och Alateen http://www.al-anon.se/
Självhjälpsgrupp för vuxna barn till alkoholister och från andra dysfunktionella miljöer:
ACA Sverige http://aca-sverige.org/wordpress/
Självhjälpsgrupp för anhöriga till drogmissbrukare:
Naranon http://www.nar-anon.se/
Självhjälpsgrupp för personer som lever i dysfunktionella relationer:
För barn:
Om du är under 18 år och mår dåligt av att dina föräldrar dricker eller tar droger:
* Berätta om din situation för en vuxen du litar på, du kan till exempel prata med skolsyster eller kurator i din skola.
* Om du vill prata med någon utan att berätta vem du är kan du ringa till barnens hjälptelefon BRIS: tel 116111.
Bra sajter för barn:
Trygga Barnen http://www.tryggabarnen.org
Maskrosbarn http://www.maskrosbarn.org/
Bris http://www.bris.se/
Rödakorsets ungdomsförbunds jourhavande kompis har en chattjänst på nätet: http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/
UMO Ungdomsmottagningen på nätet http://www.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Att-bo-med-en-vuxen-som-dricker-eller-anvander-droger/
Om du misstänker att ett barn far illa på grund av någon annans missbruk kan du göra en orosanmälan till socialtjänsten. Läs mer här: http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla
Vad har du varit med om? Berätta din historia för oss
Över en miljon vuxna svenskar är fast i missbruk.
Runt dem finns ett minst lika stort antal människor som drabbas.
Vi vill rikta ljuset på er. Vilka är ni, hur får ni hjälp och vad kan samhället och omgivningen göra annorlunda?
Vi är beroende av din historia. Hjälp oss att berätta.
Har du erfarenheter av medberoende?
Hör av dig till våra reportrar Eric Tagesson och Åsa Passanisi eller direkt till redaktionen.