Sista chansen att rädda torskfisket
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-10-02
Debattören: EU:s ministrar måste lyssna på forskarnas råd
Miljöfrågorna hamnade i skymundan under valrörelsen. Debatterna handlade om mycket men inte om klimatet och livet under ytan. Det var inte oväntat för problemen syns inte. De känns inte så farliga. Man behöver inte ens blunda.
För en av våra viktigaste fiskarter – torsken – är situationen överlag katastrofal. Östersjöns torskbestånd är inte som det var på det glada 80-talet med stora fångster i en välmående havsmiljö. Då kunde middagstorsken fångas med spö från någon klippa eller från en liten båt i skärgården. Sedan kollapsade det.
Ett högt industriellt fisketryck ledde till en drastisk minskning av bestånden. När torsken minskade så ökade torskens bytesfisk sill och skarpsill. De betade ner djurplankton, vilket i sin tur gjorde att mängden växtplankton ökade.
Följden blev övergödning och giftiga algblomningar. Något som knappast undgått den som velat svalka sig i Östersjön under sommarens varma dagar. Mindre uppmärksammat är att ett starkt torskbestånd genom sin roll i näringskedjan kan minska övergödningens skadliga effekter.
Ett tag syntes tecken på återhämtning men nya larmrapporter visar att det visserligen finns många torskar i Östersjön, men nästan inga stora. De är dessutom magra. Den stora bristen på stor torsk gör att småtorskar som blir könsmogna tidigt och klarar sig från att fastna i trålarna får en bra chans att sprida sina gener vidare.
På kort tid kan vi ha orsakat genetiska effekter som normalt sett tar väldigt lång tid. Följderna är många. Liten torsk ger dåligt betalt. Det hotar jobben i det svenska yrkesfisket. Egenfångad fisk på tallriken har blivit sällsynt. Giftalger i vattnet är hälsorisker för våra små barn och husdjur.
Internationella havsforskningsrådet rekommenderar nu som försiktighetsåtgärd en halvering av fisket för 2015. Forskarnas rekommendationer måste följas för att undvika en fullständig ekologisk katastrof.
Även i Kattegatt är läget allvarligt. Torskbeståndet har legat på historiskt låga nivåer och en populationskrasch lik den utanför Kanadas östkust i början av 90-talet var nära. Nu kan en svag återhämtning anas men jämförelsen görs med ett nästan utrotat bestånd.
Längre upp längs Västkusten ökar mängden småtorsk i Skagerrak och Nordsjön. Dessa måste nu få växa upp. Närmare den bohuslänska kusten räknas redan många av de lokala bestånden som utrotade. Här har havets skafferi effektivt tömts. Faktum är att det bara är i Öresund, där man haft trålförbud sedan 1932, som man kan hitta ett välmående bestånd av stor torsk. Här finns också en bärkraftig sportfisketurism som genererar arbetstillfällen och inkomster året runt.
De senaste decenniernas misslyckade fiskeripolitik har konsekvent ignorerat forskarnas varningar och rekommendationer. Utfiskningen av europeiska vatten brukar benämnas som en av de största misshushållningarna av jordens resurser. I Sverige har journalisten Niklas Ekdal beskrivit det som att en ekologisk katastrof aldrig tidigare har administrerats i så god ordning.
Nyligen uppmärksammades att sportfiskeintresset ökar bland unga. För många blir fisket en inkörsport till ett livslångt intresse för natur och miljö. Att det faktiskt finns fisk är en förutsättning för detta, men också för sportfisketurism och småskaligt yrkesfiske.
Nästa vecka träffas EU:s fiskeministrar i Luxemburg för att fatta beslut om fiskekvoterna. Till det svenska statsråd som kommer att delta vädjar vi: Följ forskarnas rekommendationer.
Det är den byråkratiska administrationen som avgör om fisken kommer tillbaka eller inte.
Anders Karlsson
Generalsekreterare Sportfiskarna