Belinda och jag lever i helt olika världar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-01-17
Marimba Roney: Jag är mer radikal i dag än jag skrev i ”Fittstim”
”Feministfitta!” väser mannen till min 18-åriga systerdotter när hon kliver av tunnelbanan. Hon såg det komma. Hade sett hur mannen stirrade på hennes tygpåse som har en bild som syftar på S.C.U.M-manifestet och texten 'Mannen – en biologisk olycka?'.
Jag blev så glad när hon kom hem och berättar detta, för jag märker hur artikulerad och självsäker hon är som feminist. Hon är mycket mer medveten än jag i den åldern, trots att jag själv inte var många år äldre när jag skrev i Fittstim, medverkade i Bang och ständigt intervjuades om hur jag kunde vara feminist och lyssna på hiphop. För mig var det så självklart att vara feminist att jag knappt funderade på varför. Det är nu, med mer kunskap och mer livserfarenhet, som jag har blivit radikalare och en än mer övertygad feminist.
Sedan boken Fittstim kom har jag legat på en stenig mark och mottagit sparkar mot min kropp från den man som påstod sig älska mig.
Jag har varit på en rättegång med min kompis mamma, som efter 20 års giftermål med en rik man äntligen skulle skiljas. Han hade aldrig gått med på att hon skulle få äga något och varit våldsam.
En vän var tvungen att få skyddad identitet efter att hennes barns pappa begått ett rån och sen vittnat mot sina kumpaner.
Jag har lyssnat på vänner som blivit våldtagna, hört män kalla sina flickvänner, och kvinnor generellt, för horor.
Jag har känt massor av okända händer på min rumpa när jag varit ute.
Jag har diskuterat med vänner om hur vår självständighet och kreativitet dör för att vi ägnar vår tid och kraft åt att backa en man i hans arbete eller hjälpa honom med hans psykiska problem.
Och så ställer sig Belinda Olsson och SVT frågan om feminismen har spårat ur? Belinda skriver i Aftonbladet att feminismen måste kunna ifrågasättas. Det låter som taget från den skeva pågående rasist- och invandringsdebatten. Vilken annan kamp ifrågasätts konstant eller lika mycket som kvinnornas? Feminism har aldrig varit och är inte EN fråga eller EN sorts analys.
Vi som gjorde Fittstim ansågs kontroversiella då. I dag finns det fler unga kvinnor som tar plats och gränsen för vad som anses kontroversiellt har flyttats. Att det fortfarande är få och att det är en vit, utbildad, medelklassig heteronorm som fortfarande syns och hörs mest är inget nytt. Att det går alldeles för långsamt att minska på glappen mellan kvinnorna och alla andra kamper som leder till en rättvisare värld göra mig frustrerad och arg. Det mesta av det som vi tog upp med Fittstim har inte förändrats. Det har till och med på många plan blivit värre för unga tjejer och kvinnor i dag. Därför är feminismen fortfarande viktig.
Nej, jag lever inte i Belinda Olssons verklighet, inte i Gudrun Schymans heller (och tack och lov inte i Ebba Witt Brattströms källare). För medan Belinda Olsson tycks vara upptagen att jaga Ulf Lundell och andra Fittstimsredaktören Linda Skugge säger att feminism handlar om pr-paketering och har slutat att kalla sig feminist, ser jag rapparen Linda Pira göra karriär och få barn samtidigt, Lilla Namo prata om gentrifiering och snygga naglar, artisterna Serengeti, Etzia, Cleo och Syster Sol skriva texter om patriarkatet. Jag hör Shang Imam och Paloma Vangpreecha göra radio om barnprostitution, jag ser ensamstående underklassmödrar posta bilder på sociala medier från demonstrationer. Jag ser journalisten Lawen Mohtadi skriva om sin mamma och Katarina Taikon och ser Johanna Frändéns betraktelser från den konservativa sportvärlden. Jag ser många nya DJ-kollegor som Bella Boo, Lady Louise, Daniella Johnsson, Neyney, Gena, Sugarcane, Rebecca & Fiona, HKOD och Mahoyo.
Och jag ser min systerdotter och hennes jämnåriga pojkväns ansikten lysa upp när de får låna Chandra Talpade Mohantys ”Feminism without borders”.
Marimba Roney