Kvinnor vill klä sig som kvinnor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-28

Debattören Elise Claeson: Det erotiska kapitalet en viktig del av kvinnomakten

Kvinnlig och mäktig Allt fler vill vara förrädare och trotsa likhetsfeminsimens patriarkala klädkod, skriver Elise Claeson. På bilden Maria Montazami, en kvinna som både bryr sig om sitt yttre och som blivit framgångsrik.

Jag känner mig som minst 20 år äldre än jag är, sa den jeans-och-­tröja-klädda 31-åriga småbarnsmamman när hon kom till Gör-om-mig i SVT:s Go’ kväll (24 februari).

Mitt skal reflekterar inte den jag är, klagade hon.

Kläd- och stilexperten sa: Hon vill nog vara lite mer kvinnlig än vad hon känner sig i dag och hon har nog förutsättningar för det.

Hårexperten sa: Hon behöver en form som är kvinnlig, men enkel.

I slutet av programmet hade den 31-åriga kvinnan förvandlats till ”en riktig babe” i mjuk pagefrisyr, kort, snäv kjol och högklackade stövlar.

Det här händer i varje gör-om-mig-program. Kvinnor vill klä sig som kvinnor och känna stolthet över det.

Men så tycker inte alla.

Vad spelar det för roll för andra vad jag som kvinna har på mig, undrar journalisten Susanna Vidlund (aftonbladet.se den 23 februari). Och hon vet svaret: hon kan bara klä sig i kläder som inte kan få någon att tro att hon vill ”agera kuttersmycke på arbetsplatsen”. Ändå vill ­Vidlund få oss att tro att hon är fri: hon kan ju pendla från täckjacka/skoterkängor till höga klackar – om pumpsen kombineras med det manliga plagget kavaj.

Utan att riktigt vara medveten om det, personifierar hon den manliga klädkod som Alice Teodorescu ondgör sig över (”Svenska kvinnor klär sig som män”, Aftonbladet den 1 ­februari). Teodorescus invändning är mer estetisk än feministisk: kvinnor döljer sina former i illasittande, bylsiga ­kläder; fler borde bära dräkter à la Chanel och bli Damer.

Det är lätt att avfärda Damen som Stureplanselitist. Den svenska verklighetens dagisfröknar och ­undersköterskor kan inte bära ­Chaneldräkt på jobbet.

Men Alice Teodorescu är något viktigt på spåren.

Hon ger uttryck för den frustration som många kvinnor känner ­inför den svenska likhets­feminismen som i sin genusanalys har mannen som förebild. Det ­traditionellt kvinnliga är förknippat med underordning, svaghet och uppoffring. Sådana ska vi inte vara. En jämställd kvinna döljer därför sin kvinnlighet och klär sig som en man. De mest framgångsrika svenska modeföretagen designar jeans, som ursprungligen bars av manliga arbetare. Jeansen har blivit den svenska jämlikhetens signalplagg.

”Kvinnor i klänning ses som ­förrädare”, konstaterar Alice ­Teodorescu helt korrekt.

Men allt fler vill vara förrädare och trotsa likhetsfeminismens ­patriarkala klädkod. I gör-om-mig-programmen vill kvinnor lämna jeans-och-tröja-fångenskapen. ­Intuitivt känner kvinnor att de ­genom att framhäva sin kvinnlighet inte förlorar, utan ökar sin makt. De anar att de genom att vårda sitt ­yttre vårdar ett kapital, som naturen har gett dem.

Den mäktiga, välklädda och sexiga kontorschefen Joan i Mad Men bär aldrig byxor och kavaj. Genom att framhäva sina kurvor i åtsittande klänningar vårdar hon sitt erotiska kapital, som är en ­viktig del i hennes kvinnomakt.

Kvinnor har generellt mer erotiskt kapital än män; de anstränger sig mer för att utveckla det, eftersom män är mer intresserade av sex, ­skriver den brittiska sociologen Catherine Hakim i sin uppmärksammade rapport Erotic Capital.

Men erotiskt kapital handlar inte bara om sexappeal i jakten på en partner. I vår globala, individualiserade bildvärld har det blivit ett maktmedel i arbetsliv, sport, kultur, media och vardagsumgänge. Att vara attraktiv kan ge högre lön, snabbare karriär och fler vänner. Vad du har på dig spelar roll.

Ändå skyddar feminismen patriarkatet genom att moralisera och nedvärdera kvinnors naturliga, erotiska makt över män, konstaterar Hakim. Feminismen har utvecklat egna härskartekniker mot ­kvinnor som bryr sig för mycket om sitt yttre. Vidlunds ”kuttersmycke”–varning är ett typiskt ­exempel.

Ett annat exempel är dumma-blondiner-utfallen mot succé-TV3-serien ” Svenska Hollywoodfruar”. Att Maria Montazami är en större idol för de unga än Simone de Beauvoir är ett tidens tecken.

Gammelfeminismen utmanas av en ny feminism, som inte ser kvinnligheten som ett problem och en belastning utan som en möjlighet och ett kapital.

Att bry sig om sitt utseende är att vårda sitt erotiska kapital, kvinnomaktens urmoder.

Elise Claeson

Följ ämnen i artikeln