Antimiljöpartismen styr Kristerssons regering
Debattören: Den enda ideologi som M, KD, L och SD har gemensamt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-12-09
DEBATT. Finansminister Elisabeth Svantesson och regeringen har haft en tuff första tid vid makten.
Att miljöpartister, centerpartister och vänsterpartister är arga förvånar ingen. Men att Skånemoderater, Volvo och till och med bilägare är förbannade förvånar gemene Svenssons desto mer. Alla är fullständigt rasande.
De enda som är nöjda med budgeten är de sverigedemokrater som får gotta sig i vetorättens makt. Det är i praktiken dessutom en SD-budget. Jag skulle också vara nöjd om jag var sverigedemokrat.
Som miljöpartist tackar jag ändå Svantesson för sin i detta fall tunnsådda tydlighet. När budgeten presenterades markerade hon att detta minsann ”inte är en miljöpartistisk budget”.
Jo, tack. Som om det behövde sägas.
Men det behövdes det tydligen. Antimiljöpartismen är ideologin som förenar Sveriges nya regering. Det är också det enda de har gemensamt.
Andra tider var det under Alliansen när regeringspartierna enades kring vad de faktiskt ville göra, snarare än vad de var emot.
Nu har Jimmie, Ulf, Ebba och Johan börjat riva ut allt som kan associeras med Miljöpartiet. Enbart ordet ”miljö” får de de tre vännerna och Johan att se rött.
Avskaffa Miljödepartementet, minska miljöbudgeten, utradera elbilsbonusen, gynna fossilbilar med utökat reseavdrag och sänk reduktionsplikten till EU:s miniminivå trots att det var vår bästa chans att klara utsläppsmålet för transportsektorn, enligt både Energimyndigheten och Naturvårdsverket.
Varför den SD-kontrollerade regeringen valde att dubblera momsen på reparationer av cyklar och kläder var oförståeligt för många. Brukar inte högern vilja sänka skatten? Svaret är skrämmande enkelt: det är motsatsen till miljöpartistisk politik.
I budgeten är regeringen förvånansvärt öppen om att de aktivt och medvetet monterar ned klimatpolitiken. De erkänner det till och med själva.
”Till följd av de åtgärder som föreslås eller aviseras i denna budgetproposition för 2023, förväntas utsläppen öka i närtid. (...) Regeringen bedömer att transportmålet inte kan nås”.
Om den rödgröna klimatpolitiken skrivs det i budgeten att ”2030-målet för transportsektorn kunde nås”.
Regeringen erkänner alltså i sin egen budget att med grön politik skulle Sveriges utsläpp från inrikes transporter uppnåtts till år 2030.
Nu har tillräckligt mycket grön politik skrotats för att vi helt ska missa våra klimatmål. Det har Svantesson varit fortsatt tydlig med. ”Det kan bli svårt” att nå klimatmålen till år 2030, säger hon själv.
Tänk vad skönt att ha inställningen ”når vi dem inte så gör vi inte det” till alla målsättningar i livet. Klimatmålen är för regeringen som vilket nyårslöfte som helst. Det är inte hela världen om man inte går ned i vikt till “Beach 2030”.
Den ihärdiga antimiljöpartismen blir klimatpolitikens död. Den är också ett säkerhetsproblem.
När Ukrainas president Zelenskyj till riksdagen i mars vädjade om importstopp av rysk gas, vilket MP drivit länge, röstade Moderaterna nej för att inte ”legitimera” miljöpartistisk politik. Det borde göra alla som hatar Putin förbannade.
Den jobbiga sanningen är att miljöpartistisk politik är oundviklig om Sverige ska kunna nå klimatmålen. Såväl Naturskyddsföreningen som Världsnaturfonden och klimatforskarna ger nämligen Miljöpartiets klimat- och miljöpolitik toppbetyg.
Eftersom regeringspartierna vill motsatsen till allt som stavas Miljöpartiet så kan vem som helst gissa sig till vilket betyg de fick av klimatforskningen.
Antimiljöpartismen kommer att ledsaga regeringen tills de har jobbat sig igenom hela Miljöpartiets idéprogram. Regeringen sviker oss unga, den anständiga borgerligheten och näringslivet. Men det är i alla fall inte med ”en miljöpartistisk budget”.
Markus Barnevik Olsson, klimatpolitisk talesperson Gröna studenter
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.