Fredagsmyset tar livet av oss - inte träningen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-06-24 | Publicerad 2014-04-24
Debattören: Osunt att barn associerar värme och kärlek med socker
Ortorexi diskuteras i massmedia och i sociala medier, i svallvågorna efter en debatt i TV4:s program Helt Sjukt.
Utgångspunkten är antagandet att det i dag finns ett växande problem med människor som tränar för mycket och äter för nyttigt och att det skulle leda till en osund fixering som orsakar ett sjukt beroende, alltså ortorexi.
Så dumt och missriktat! Vilka signaler sänder den retoriken? Hur kan träning och nyttig mat bli ett osunt beroende? Och hur många lider egentligen av äkta ortorexi?
Det är snarast så att 99 procent av svenska folket skulle må bättre av att röra på sig mer och att äta mer samvetsgrant. Att det sedan finns människor med tvångsmässiga beteenden har inte med ämnet att göra. De finns representerade i alla företeelser. Ortorexi är snarast symptom på psykisk ohälsa. Men man blir inte psykiskt sjuk av att träna mycket och av att äta medvetet.
Kan man träna för mycket? Naturligtvis. Men att träna för mycket är långt mindre skadligt än att träna för lite.
Inget är så destruktivt för vår organism som brist på aktivitet, stimulans och syresättning. Vår mänskliga kropp är gjord för rörelse och aktivitet. Varje dag och helst flera gånger per dygn. Människan har en enorm kapacitet att återhämta sig ifrån överansträngning. Men vi återhämtar oss inte ifrån underträning. Tvärtom, det tar livet av oss. Inaktivitet tillsammans med sockerspetsad kost är orsaken till vår samtids vanligaste dödorsak, nämligen livsstilsrelaterad hjärt- och kärlsjukdom. Att i ljuset av den vetskapen lyfta träning och nyttig mat som ett problem, är helt barockt.
I mitt yrke som idrottsman, föreläsare, författare och hälsocoach har jag aldrig träffat någon som blivit sjuk av att träna för mycket eller av att äta för nyttigt. Däremot träffar jag varje dag människor som lider av den raka motsatsen; stillasittande och onyttig mat.
Vi lever i en tidsanda som hyllar de snabba kickarna. Det leder till en genvägsmentalitet kring hälsa, träning, kost och vila. Istället för att leva rörliga liv med ordentlig nattvila så spenderar svenska folket massor med tid i TV-soffan i sällskap med godis och läsk under det numera närmast institutionaliserade Fredagsmyset.
Ett Fredagsmys som också spiller över till Lördagsmys och Söndagsmys.
Vem ägnar sig i stället åt Fredagslöpning med hela familjen? Vi har en generation barn som i dag växer upp och kommer att associera värme, kärlek och familjetid med socker och stillasittande. Det är ett problem. Vem diskuterar det? Det, om något, är Helt Sjukt.
Jag vill påstå att inget är så mänskligt som vårt behov av att möta motstånd. I vårt DNA finns ett djupt nedärvt behov av att få jobba sig fysiskt trött. På det sättet fungerar träning i dag som en ventil för den moderna människan, balansen mellan den överstimulerade hjärnan och den understimulerade kroppen. Det är därför inte sjukligt att ha dåligt samvete eller känna sig olustig över ett missat träningspass, det är i stället en helt naturlig reaktion och något sunt. Det är stillasittandet som i stället borde ge oss dåligt samvete.
Hur mycket ska man då röra på sig? Varje dag! Gärna två gånger. Hur mycket ska man vila? Varje natt! Och hur mycket ska man bry sig om vad man äter? Så mycket man kan!
Det sämsta man kan ge någon är en ursäkt att ge upp eller ett skäl att inte ens försöka. Sverige behöver inte en debatt om farorna med träning och hälsosam mat. Träning dödar inte. Det gör däremot passivitet och socker.
Jonas Colting