Turkiet visste inte att Majid var kriminell
Sverigeambassadören om gängvåldet – och Sveriges Natoansökan
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-10-05
DEBATT. Det är omöjligt att inte dela chocken och upprördheten hos den svenska allmänheten inför den senast tidens hänsynslösa gängvåld.
Sverige rankas normalt bland de länder i världen där befolkningen är som lyckligast, enligt FN:s index. Ändå har en mycket liten minoritet missbrukat friheter och socialt förtroende i Sverige för att skapa ett parallellt kriminellt ekosystem.
Allvaret med vilket regeringen, myndigheter och riksdagen nu tar itu med problemet kommer förhoppningsvis att ge snabba resultat.
Tyvärr har flera personer som är associerade med gängvåld i Sverige tagit sig till Turkiet. Deras kriminella bakgrund var inte känd av turkiska myndigheter. Nu ondgör sig medierna i Turkiet över svenska gäng som skjuter varandra på turkiska gator.
Som statsminister Kristersson nyligen betonade har turkiska och svenska myndigheter börjat samarbeta närmare för att hantera både gängbrott och terrorism. Målet är att straffrihet inte ska vara ett alternativ, oavsett hur sluga de skyldiga än kan vara.
Ändå sprider delar av mediebevakningen i Sverige en felaktig bild av Turkiets agerande. Jag har hittills avstått från att prata om detta på grund av pågående utredningar. Och jag har inte alla detaljer.
Trots det förtjänar den svenska allmänheten en mer sanningsenlig bild. Det påstods nyligen att en svensk polisrapport om Foxtrot-nätverkets ledare Rawa Majid, även känd som Kurdiska räven; läckte till honom av turkiska diplomater och myndigheter.
Detta borde ha varit en ”fråga om ära mellan diplomater”, sade en källa till Aftonbladet.
Att få kännedom om detta påstående via medierna, gick för oss stick i stäv med det samarbete kring säkerhet vi har med Sverige, särskilt sedan Natoprocessen startade.
Vad jag förstår utreder svensk polis nu ärendet. Om det har skett en läcka i Turkiet kommer vi naturligtvis att ta itu med det. Samtidigt läser vi också i svensk media om möjliga problem med läckor i Sverige.
Utredningarna av polisen i Sverige och Turkiet kommer att avslöja vad som verkligen hände. Men för vissa kommentatorer var möjligheten att måla upp en negativ bild av Turkiet för lockande att motstå. När det finns en chans att kritisera Turkiet verkar sanningen inte vara så viktig.
En debattartikel gick så långt som att påstå att medlemmarna i "Foxtrot-nätverket sköt raketgevär vid en militär skjutbana i Turkiet”.
Bortsett från absurditeten i påståendet innehöll inte ens källan för det, en minidokumentär av Expressen, en sådan anklagelse. Lättheten med hur sådan desinformation undertecknas och publiceras – även om vissa medundertecknare blev vilseledda – återspeglar ett bredare problem.
Efter en vecka av mycket negativ och orättvis bevakning av mitt land tror jag att jag kan tillåta mig viss sarkasm: Den lilla men oproportionellt inflytelserika gruppen av självutnämnda pseudoexperter om Turkiet har varit omhuldad i delar av den svenska medievärlden alltför länge.
Både Sverige och Turkiet behöver lära känna och förstå varandra bättre genom välinformerade analyser. Och det finns många bra journalister och kommentatorer på båda sidor som kan göra detta.
Som blivande allierade är detta en nödvändig uppgift för båda sidor.
Tillbaka till det brådskande problemet; det svenska samhällets påfrestningar inför gängvåldet är mycket jämförbara med situationen för miljoner turkiska medborgare som har lidit av en annan källa till hänsynslöst våld, terrorism.
PKK tog på sig ansvaret för den senaste terrorattacken i Ankara. Mer än en femtedel av de miljoner euro som PKK årligen samlar in i Europa genom utpressning och andra kriminella aktiviteter kommer från Sverige.
Som en motåtgärd har svenska myndigheter, som en del av sina internationella åtaganden, infört restriktioner för banköverföringar för att förhindra finansiering av terrorism.
Sverige har också ändrat sin terroristlagstiftning, en åtgärd som ursprungligen var avsedd mot Daesh/IS. Allt detta är i linje med Sveriges uppriktiga åtagande att förhindra att PKK missbrukar svenska friheter och svensk god vilja.
Men när det turkiska parlamentet förväntas överväga Sveriges Natoanslutning testar vissa PKK-anknutna grupper öppet Sveriges beslutsamhet.
I en serie tweets nyligen skryter en sådan grupp i Sverige om hur de fortfarande samlar in pengar och skickar dem "för att döda turkiska trupper". Samma grupp pratade stolt om att ha organiserat en demonstration förra lördagen i Stockholm med PKK-flaggor och budskap mot Nato och den turkiska presidenten.
Turkiet får rådet att inte överreagera. Visst är avsikten att provocera tydlig. Men vad händer med överträdelsen av Sveriges egen lag som tydligt förbjuder "främjande" och "stöd" till terroristorganisationer?
Genom att fortsätta med den här typen av aktiviteter vill PKK skicka budskapet att "oavsett vad svenska myndigheter gör kommer vi att utpressa pengar från företag, fortsätta vårt kriminella tillvägagångssätt och finansiera terrorism från Sverige”.
När turkiska tjänstemän och nu parlamentariker säger att genomförandet av den nya svenska terroristlagen är viktig, är detta vad de menar.
Sverige kommer säkert att stärka Natos norra flank. Men Sverige måste också förneka terroristgrupper möjligheten att försvaga Natos södra flank. Vi vet att svenska myndigheter erkänner detta och har arbetat genuint med frågan.
Det var denna ansträngning och vår tro på Sverige att fortsätta längs denna väg efter Natomedlemskapet som gjorde Vilniusavtalet möjligt.
Nu, i den sista fasen, borde den mycket efterlängtade nya terroristlagen göra en skillnad.
Ärligt talat, medan alla i Sverige accepterar misslyckandet med att förhindra gängvåld (resurser, personal, kapacitet, tillvägagångssätt och så vidare) är det svårt att argumentera för att samma system fungerar bra och tillräckligt när det handlar om att bekämpa terrorgrupper.
Under åren har PKK på något sätt byggt upp en comfortzone runt sig själva, den sortens utrymme som också föder gängvåld.
Narrativet att Natoprocessen fungerar som utpressning från Turkiets sida passar bra för allmänhetens mediekonsumtion och stämmer in på vissa förutfattade bilder Turkiet – men det är vilseledande.
Turkiet varnade från början för att föra in andra frågor i de turkisk-svenska samtalen.
Troligtvis i hopp om att påskynda Sveriges medlemskap genom att skapa ytterligare tryck på Turkiet, etablerades länkar till andra processer mellan Turkiet och några av dess allierade som egentligen hade sina egna spår.
För att vara tydlig, Turkiet startade inte detta men är nu tvingade att väga in även dessa faktorer. Låt oss hoppas att de nya kopplingarna inte kommer att komplicera saker ytterligare.
För den turkiska sidan är den verkliga oron fortfarande kopplad till terror. Motåtgärder mot gäng och terror kräver samma typ av beslutsamhet och brådska.
När dessa grupper försöker testa Sverige och Turkiet måste vi visa dem att det inte är ”business as usual” längre.
Jag är hoppfull.
Yönet C. Tezel, Turkiets ambassadör i Sverige
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.