Först våldtagen - sedan diskriminerad av lagen

Debattörerna: Offer för sexbrott behandlas sämre än förövarna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2019-06-17

Vi kräver att justitieminister Morgan Johansson, rikspolischef Anders Thornberg och riksåklagare Petra Lundh visar det ledarskap som krävs så att alla behandlas ”lika inför lagen”, inklusive de som utsätts för våldtäkt och relationsbrott, skriver debattörerna.

DEBATT. Vi undertecknare är närstående till kvinnor och tjejer, som utsatts för våldtäkt och relationsbrott.

Vi har lärt oss är att likhet inför lagen inte gäller i det svenska rättssystemet för dessa brottsoffer. Missförhållandena är inbyggda i rättsväsendets arbetssätt – och det är rättsvidrigt, det är ett grundlagsbrott och ett hot mot hela vår demokrati.

Det är enkelt att hitta exempel på att förövare och brottsoffer inte behandlas lika. Detta är även synligt i den allmänna retoriken kring brotten.

Här är sex exempel:

Misstänkta relationsförövare får alltid träffa sin advokat för rådgivning innan första förhöret. De får då expertråd om hur de kan kasta in grus i utredningsmaskineriet, för att klara sig undan sitt ansvar.

Men en slagen eller våldtagen kvinna får sällan eller aldrig stöd av ett målsägarbiträde vid första förhöret. Hon är utlämnad åt sin egen ångest när hon ska berätta om det kanske värsta som någonsin hänt henne.

En misstänkt har alltid tillgång till allt som brottsoffret har berättat och vad som kommit fram under utredningen.

Men ett brottsoffer, vars förundersökning läggs ned, får bara tillgång till sina egna förhörsprotokoll. Hon får aldrig veta vad den misstänkte har sagt och påstått, det sekretessbeläggs för hennes ögon.

En dömd förövare som överklagar sin dom ända till Högsta Domstolen kan vara trygg med att jurister läser igenom överklagan innan det bestäms om fallet tas upp av HD, eller inte.

Men en kvinna som överklagar en nedlagd förundersökning ända till Riksåklagaren får veta att ingen jurist tittar på hennes överklagan, om överåklagare i lägre instans redan tittat på ärendet.

Riksåklagaren avvisar rutinmässigt kvinnornas överklaganden, utan att kontrollera om tidigare åklagares beslut verkar riktiga eller inte.

Polisutredare som arbetar med andra grova brott, arbetar i team efter en fastställd arbetsmodell.

Men vid utredningar om våldtäkt och andra brott i nära relation, arbetar utredarna oftast ensamma och nästan aldrig efter en arbetsmodell.

När justitieminister Morgan Johansson i ett uttalande i onsdags i SVT Nyheter kommenterade bombdåden i Linköping och Malmö, så löd retoriken att; ”bura in en efter en”.

Så handlingskraftig retorik gällande de mellan 7 000 och 8 000 gärningsmän som varje år våldtar, misshandlar och trakasserar sina partners, hörs däremot aldrig.

I debatten om sexual- och relationsbrott diskuteras ofta ”signalvärden”. Att samhällets, föräldrars, skolans, mäns och andra gruppers goda exempel krävs för att förebygga och motverka normer och könsmönster som leder till sexual- och relationsbrott.

Men få, eller ingen sätter fingret på det mest potentiella signalvärdet av alla. Alltså det signalvärde som ett fungerande rättsväsende skulle kunna ha, om rättsväsendet snabbt, effektivt och i handling visar att brott mot kvinnor, är oacceptabelt.

I stället har vi ett rättsväsende som sänder precis motsatta signaler till gärningsmännen. Att de har sisådär 90 procents chans att komma undan ansvar.

I tisdags i förra veckan sände Västnytt och Rapport ett reportage om ”Maria” som utsatts för övergrepp, men nonchalerats av ett oförmöget och långsamt arbetande rättsväsende, trots ljudinspelade bevis.

På onsdag i denna vecka sänder Uppdrag Granskning en repris om den tafatta utredningen av en våldtäkt i Stockholm.

I dag, måndag, hålls demonstration i Kronobergsparken i Stockholm om kvinnors rättigheter.

Vi kräver att justitieminister Morgan Johansson, rikspolischef Anders Thornberg och riksåklagare Petra Lundh visar det ledarskap som krävs så att alla behandlas ”lika inför lagen”, inklusive de som utsätts för våldtäkt och relationsbrott.


Mats Thorner, anhörig
Natalia Aramburu, syster
Åsa Ingnell, mamma
Annelie Javeblad, närstående
Kjell Corneliusson, pappa
Mats Jönsson, pappa
Ylva, mamma


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.