Även männen vinner på ökad jämställdhet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-18

I dag fyller FN:s kvinnokonvention 30 år

DEBATT I dag för 30 år sedan antogs Kvinnokonventionen (CEDAW) av FN:s generalförsamling. Sverige var först ut av de hittills 186 stater som skrivit under denna ”internationella jämställdhetsgrundlag”. Eftersom Kvinnokonventionen, precis som Barnkonventionen, är juridiskt bindande har Sverige förbundit sig att justera lag och politik så att konventionen efterlevs, både på pappret och i praktiken. Detta innebär även att informera befolkningen om konventionen.

Trots detta är kunskapen om Kvinnokonventionen låg hos såväl beslutsfattare som allmänhet. Sveriges regeringar har genom åren inte lyckats nå ut med konventionens 16 artiklar som ger kvinnor samma rätt som män. Konventionen sätter press på regeringen att skapa jämbördiga förhållanden mellan kvinnor och män i vårt samhälle. Vi jämför oss inte med andra länder, utan med oss själva. Sverige har mycket kvar att göra innan vi uppfyller åtagandena i kvinnokonventionen.

På arbetsmarknaden och i näringslivet råder alltjämt ojämlika villkor. Kvinnors löner är 16 procent lägre än mäns, där har inget hänt sedan 1992. Kvinnor dominerar gruppen med de lägsta inkomsterna. Kvinnor utför mer obetalt hemarbete än män. Och även om antalet föräldralediga män har ökat så tas endast en femtedel av ledigheten ut av pappor. Var tredje kvinna arbetar deltid jämfört med var tionde man. Deltidsarbete ger lägre lön och därmed lägre pension och sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Kvinnors arbetsrelaterade hälsa är ett stort problem - kvinnor har nästan dubbelt så hög sjukfrånvaro som män och är i högre grad långtidssjukskrivna. Kvinnor har generellt lägre maktpositioner och sämre möjligheter till inflytande på arbetsplatsen. Av alla chefer inom privat och offentlig sektor är knappt en tredjedel kvinnor. Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är låg med 18 procent.

Våld mot kvinnor är ett annat mycket omfattande problem i dagens Sverige. Den anmälda misshandeln har ökat med 34 procent de senaste tio åren enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). År 2008 anmäldes 28 200 fall av misshandel mot kvinnor som är 15 år eller äldre. Mörkertalet är stort, enligt Brå anmäls uppskattningsvis bara vart femte fall till polisen.

I Kvinnokonventionens artikel 5 förbinder sig Sverige att bekämpa könsstereotyper:

”Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att ändra mäns och kvinnors sociala och kulturella beteendemönster för att därmed avskaffa fördomar samt seder och bruk som grundar sig på föreställningen om det ena könets underlägsenhet eller på stelnade roller för män och kvinnor”. I strid med detta har många stereotypa könsroller fått stelna i lugn och ro och blivit till en del av vår identitet. Ojämställdheten är så inbankad i oss från våra första sekunder på jorden att den upplevs som självklar och naturlig, något vi ”valt”.

Bristande kunskaper om hur vårt samhälle ser ut och föreställningar om att vi väl redan är jämställda hindrar oss att se reella, vardagliga problem som rör hela befolkningen. För att komma framåt måste vi förstå att Sverige inte är jämställt. Men i det offentliga samtalet har bristen på jämställdhet tillåtits att bli en ”åsikt” bland andra - ett påstående som det är fritt att hålla med om eller inte. Att i strid med forskning och statistik hävda att Sverige är jämställt är lika vederhäftigt som att hävda att fattigdom är en myt. Jämställdhet är en mänsklig rättighet.

Att FN:s kvinnokonvention inte uppmärksammas, och därför inte heller följs, har många orsaker. En viktig orsak är missuppfattningen att jämställdhet skulle vara en ”kvinnofråga” och därför inte angår hela befolkningen. Inget kunde vara mer felaktigt. De samhälleliga villkoren är förvisso oftast sämre för kvinnor, men även män vinner på ökad jämställdhet. Det är till stor del de stereotypa könsrollerna som gör att män i högre grad mister kontakten med sina barn vid skilsmässor, står för majoriteten av våldsbrott och brott i allmänhet, råkar ut för olyckor och kanske också lever kortare. Jämställdhet skulle hjälpa den enskilde mannen att ändra på vad det innebär att vara man, och bidra till att bryta ner en maskuliniserad våldskultur. Dessutom skulle ett avskaffande av könsstereotyper ge kvinnor liksom män frihet att välja livsväg, yrke och vänner bortom dagens färdigpacketerade alternativ.

Ökad jämställdhet gör gott för våra samhällen och även företag räknar i dag hem förbättrade resultat genom jämställdhet. Så alla tjänar vi på att uppmärksamma kvinnokonventionen. För att utöva sina rättigheter måste man känna till dem. Regeringen är skyldig att sprida kunskap om konventionen och med alla till buds stående medel se till att den efterlevs.

Maud Edgren-Schori, ordförande, Svenska UNIFEM-kommittén
Gertrud Åström, ordförande, Sveriges Kvinnolobby
Tomas Wetterberg, ordförande, Män för jämställdhet