Dags att ge mobilen plats i klassrummet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-02-26 | Publicerad 2016-02-22

Debattören: Vi lärare måste se möjligheterna med teknik – annars gräver vi vår egen grav

REPLIK. Att skylla på olika ting är skolans ”orange is the new black”. När man som lärare inte vill se möjligheter, utan istället letar problem, då gräver vi vår egen grav.

Dessutom med en hastighet som hade gjort Kenny Bräck avundsjuk.

Björn Eriksson slaktar i sin artikel mobiltelefoner i klassrummet. Läser man mellan raderna kan man skönja en ”jag-är-emot-förändringar”-attityd. En attityd som är kontraproduktiv i skoldebatten.

Mobiltelefonen är idag en liten smidig dator. Så det Björn Eriksson säger är: Förbjud teknik i klassrummen.

Frågorna Björn glömmer att ställa sig själv är:

Hur gör jag min undervisning mer intressant med hjälp av tekniken?

Hur kan mina elever bli hjälpta av tekniken?

Skulle dessa frågor ställas oftare, hade vi inte haft problem med skolutveckling i Sverige. Åtminstone hade vi tagit bort ett, stort, problem.

Datorer/läsplattor/mobiltelefoner kan vara till hjälp i skolan:

Diktering (alla är inte grymma på att skriva, men grymma på att prata).

”Läs upp” funktion (för de som inte kan språket).

Besöka platser dit eleverna inte kan ta sig (I ämnet SO är det grymt!)

Översättning (tänk på de flyktingar som behöver hjälp med språket).

Spela in ljudfiler som läraren/kamrater kan lyssna på.

Detta är ett litet urval av vad som är möjligt med teknikens hjälp.

Jag anser att de som gnäller över mobiltelefonen i klassrummen är de lärare som vill rulla på i gamla hjulspår.

I texten skriver SO-Björn att hans gaspedal har hängt sig, och att han inte hinner titta i backspegeln.

Jag tror precis tvärtom.

Han tittar bara i backspegeln, tänker att det var bättre förr och letar efter sina blåkopior i baksätet på sin gröna Bubbla, av årsmodell 1978.

Att jämföra teknik med ett gift, år 2016, är att dumförklara en hel generation av framtida teknikutvecklare. I svenska klassrum sitter det massor av elever, som inte vet vad deras yrke kommer att vara. För att yrket inte är uppfunnet ännu.

Vem trodde, 2005, att det skulle finnas en halv miljon apputvecklare i USA idag? Inte många. Det kan jag lova.

Jag känner mig inte chanslös mot tekniken och wifi-uppkopplingarna. Tvärtom. Jag ser det som unika möjligheter att utveckla min undervisning. I samma hastighet som Kenny Bräck rattade sin bil under Indy500 1999. Ett lopp som har för övrigt vann.

Precis som Björn påpekar; något måste hända.

In med fler tekniska hjälpmedel i svensk skola. Nu.

Anders Enström
MA/NO/TK-lärare och förstelärare på
Östra Grundskolan, Huddinge
Apple Distinguished Educator (ADE)

Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln