Kristersson har blivit Sveriges Bolsonaro
MP: Regeringens kunskapsförnekande bild av svenskt skogsbruk är en skam
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-10-31
DEBATT. Verkligheten har kommit ikapp den svenska skogspolitiken. Både IPCC och EU ställer krav på en skogsomställning i Sverige och på hemmaplan ifrågasätter enskilda skogsägare det olönsamma kalhyggesbruket.
I Skogsstyrelsens rapport som presenterades i veckan lyftes problematiken med virkesbrist: vi har avverkat för mycket helt enkelt. Krav på ökad förädling, ökad kolinlagring, skydd av naturskogar och en övergång till ett naturnära hyggesfritt skogsbruk är vad verkligheten kräver.
Frågan är om den samlade vetenskapen och EU kan rubba statsminister Ulf Kristerssons bild av att svenskt skogsbruk sker ”med stor hänsyn och respekt för gemensamma naturvärden”?
Sverige är nu det enda landet i EU som står utan ett miljödepartement. Vi är också det enda land som ifrågasätter EU:s kompetens kring biologisk mångfald. Snart kommer Sverige att vara ordförande i EU och leda arbetet som rör skog, klimat och biologisk mångfald.
Mycket står på spel, inte minst i skogen.
Skogsstyrelsens senaste rapport talar sitt tydliga språk: Läget för arterna i skogen är akut, och värst går det för gamla skogar med höga naturvärden. De avverkas i dag i alltför hög takt. 394 arter hotas direkt av kalhyggen.
Ytterligare en rapport från SLU visar att avverkningstakten nu är så hög att den skogens kollagring drastiskt försämras. Förra året gjordes rekordstora avverkningar i Sverige.
Men statsministern tror mer på sin egen ”bild av svenskt skogsbruk” än forskningens bild av svenskt skogsbruk. Och det finns många exempel där forskning och vetenskap inte spelar någon roll för regeringsunderlaget.
När skogsutredningen föreslog skydd för Europas Amazonas, urskogarna i fjällen, motarbetades detta massivt från högern. Moderaterna menade att ett skydd av urskogarna skulle döda hela landsbygden.
Sverigedemokraterna instämde och hävdade att det inte finns några som helst problem med den biologiska mångfalden. De menar att den är anpassad efter kalhyggen, nämligen.
Flera av partierna i regeringsunderlaget har hittat på egna beräkningar och på så vis kommit fram till att vi skyddar mer än tillräckligt mycket skog i dag.
Oroväckande mycket skydd anser Moderaterna, och har därför lagt förslag på att upphäva skyddade områden för att kunna avverka mer.
De vill även att den gemensamma kunskapen om var de mest skyddsvärda skogarna finns, de utpekade nyckelbiotoperna, bör raderas. Där tror Ulf Kristersson mer på en ”nedärvd respekt för skogens värden” än biologernas kunskapsunderlag.
Med denna kunskapsförnekande regering, som menar att den internationella forskningen har fel, och att det bara är den svenska skogsnäringen och dess forskare som vet hur en svensk skog fungerar, har Sverige fått sin egen Bolsonaro.
För den som reser genom Sverige ser att vi har ett land med väldigt mycket träd och plantager, men väldigt lite skog. Det är bråttom, och svenska folket förtjänar en ny skogspolitik. Miljöpartiet vill:
- Omedelbart förbjuda avverkning i de skogar med mycket höga naturvärden som aldrig tidigare kalavverkats.
- Satsa 5 miljarder kronor på skydd av värdefull skog per år.
- Låta Sveaskog få i huvuduppdrag det som 7 av 10 svenskar kräver: att prioritera miljö före avkastning.
- Fasa ut stora kalhyggen och låta hyggesfritt bli norm.
- Stötta skogsbrukare som väljer att skydda sin skog, så att ingen skogsägare behöver vänta orimligt länge på ersättning.
- Införa en avverkningsavgift som kan finansiera naturvårdsåtgärder.
Statsminister Ulf Kristersson, kommer snart ta över ordförandeskapet i EU och då duger det inte att han sätter sig i förhandlingarna med en verklighetsfrånvänd bild över skogsbruket.
Det skulle skämma ut hela Sverige.
Rebecka Le Moine, Riksdagsledamot i EU-nämnden och talesperson för biologisk mångfald, MP
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.