Bärplockarna vill jobba mer – låt dem göra det
Olle Göransson, syltföretagare: Släpp prestigen så kan vi få bort slaveriet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2024-06-16 07.57 | Publicerad 2024-06-15 06.00
DEBATT. Jag ser framför mig reaktionerna komma på det jag nu vill få sagt. ”Jaså, du försvarar slavarbete.”
Detta är inte ett försvar för dåliga arbetsförhållanden. Tvärtom är det ett försök att bidra till möjligheten att, samtidigt som skogens lingon och blåbär plockas, de som plockar dem får värdiga villkor.
Som varje år vid den här tiden är de thailändska bärplockarna som kommer hit utsatta för medias och myndigheters förespeglade välvilja och omsorg.
Migrationsministern samlar lättplockade poäng på att uttala sig. Migrationsverket är lika stelbent byråkratiskt som alltid. Media gör sensationsreportage om hur plockarna utnyttjas som slavar.
Problemet enligt Migrationsverket verkar framför allt vara att bärplockarna som kommit hit, huvudsakligen från Thailand, vill jobba mer än svenska arbetsregler tillåter. Eftersom de då tjänar mer pengar på den tid de är här. Därför får de inte längre komma hit och plocka våra lingon och blåbär.
Enligt media och migrationsministern framställs problemet som att människor utnyttjas och inte får betalt. Vilket alla vet förekommer, men det betyder inte att det alltid är så, eller att det skulle behöva vara så.
I stället ska alltså dessa människor stanna i Thailand och odla ris för en tiondel av lönen de kan få för bärplockningen här. Så att vi kan köpa vårt billiga ris. Då finns det uppenbarligen inga synpunkter på arbetsvillkor, lönenivåer eller annat.
Eller på att vi i stället för svenska lingon och blåbär får importera billiga bär från länder där vi inte bryr oss om, varken löner eller arbetsvillkor för dem som plockat dem.
Skulle det funnits lingon eller blåbär i Thailand hade vi säkert accepterat vilka arbetsvillkor som helst för plockarna, bara vi fått hit billiga bär.
Så länge det inte stör vår självbild av den svenska modellen, accepterar vi vilket slaveri som helst i andra delar av världen. Vilket inte betyder att vi därför ska acceptera det här. Tvärtom.
Jag bor i ett Lingonland (Värmland) och driver dessutom ett företag där lingon och blåbär är en av de viktigaste delarna i det vi gör.
Jag har träffat och pratat med plockare som kommit till Sverige. Från Thailand och från länder inom EU. Det har gett mig en bild av att det finns miserabla förhållanden, men att det också finns goda exempel.
Jag har träffat thailändare som kommer hit år efter år och genom bärplockningen kunnat bekosta sina barns utbildning, nya bostäder och annat. En, eller flera, undersökningar om hur det skulle kunna fungera, och faktiskt i en hel del fall redan fungerar, vore ett första steg till att både ge de hitresta bärplockarna bra villkor, samtidigt som våra skogars bär blir plockade.
Högst sannolikt är det så människor från Thailand också resonerar. Dra in så mycket som möjligt på den korta tid de är här
En början vore att prata med bärplockarna om hur de skulle vilja att det fungerade. Ett försök till en nyanserad bild gjordes 2011 i form av ett reportage med människor som haft det bra och tjänat rejält med pengar under tiden i Sverige. Där också de som haft problem fick komma till tals.
Vilket visar att något annat än slaveri är möjligt. Om man vill.
För vårt företag är vårt val av bärleverantör helt beroende av att vi kan lita på att den utgör ett gott exempel på att detta går att lösa. Jag känner mig därför trygg med att det går. För oss är detta viktigare än att hitta lägsta pris för de bär vi använder. Förhoppningsvis tänker konsumenterna och våra kunder likadant.
En parallell till bärplockarnas övertidsarbete är följande anekdot: Vi har odlat en massa grönsaker här på gården, på sidan om vår sylttillverkning. Under många år hade vi ett polskt par arbetande här under sommarhalvåret. De hade organiserat sitt liv på så sätt att de var i Sverige och arbetade sex månader. För att resterande sex månader vara lediga.
Under dessa sex arbetsmånader ville de förstås arbeta så mycket som möjligt. De skulle ju dra in en årslön på ett halvårs arbete. Jag försökte, med hänvisning till svensk arbetslagstiftning få dem att förstå att det inte var acceptabelt med så mycket övertid.
Deras svar var: ”Då kommer vi inte hit, om vi inte kan tjäna så mycket som vi gör genom att jobba så mycket”. Detta är så länge sedan så det förhoppningsvis är lagmässigt preskriberat vid det här laget.
Högst sannolikt är det så människor från Thailand också resonerar. Dra in så mycket som möjligt på den korta tid de är här.
Nu är det därför hög tid att ta lärdom av de exempel som finns där bärplockarnas intresse av att komma hit och tjäna pengar, under villkor som de själva finner godtagbara, tas tillvara. Alldeles oavsett hur det kan krocka med svensk lagstiftning och byråkrati.
Då skulle vi kanske äntligen kunna få ett regelverk byggt på goda villkor för bärplockarna, och samtidigt få svenska bär i vår sylt. Att få till stånd ett regelverk som ger plockarna goda villkor och förtjänster och samtidigt får bort avarterna och dem som missutnyttjar människor under slavliknande förhållanden vore fullt möjligt.
Om alla parter släpper prestigen, strävar mot det målet och skapar lösningar med bärplockarnas intresse i fokus.
Att, som förr i världen, svenskarna själva skulle gå man ur huse för att plocka lingon och blåbär är förmodligen en omöjlig önskedröm.
Olle Göransson, vd Torfolk gård AB
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.