Feministerna sviker förorternas kvinnor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-06-12 | Publicerad 2015-06-10

Debattören: Det finns ingen vilja att se förtrycket i de utsatta områdena

Zeliha Daglis debattartikel i Aftonbladet den 1 juni var ett utbrott i en kokande vulkan i förorterna. Det vilar på många komplexa delar, bland annat arbetslöshet, utanförskap och kvinnoförtryck. Detta rop på hjälp har fått många att reagera och satt i gång en intensiv debatt om kvinnors ställning, fundamentalister, islam och ”islamofobi”.

Vad är den viktigaste innebörden i denna debatt?

Daglis vardag är sedan länge är ett etablerat faktum i förorterna. Det gäller särskilt för unga tjejer och för modiga kvinnor som försöker trotsa ”ödet” och ta för sig i livet genom att bryta mot regler och förbud som imamer och religiösa föreningar förespråkar. De senaste 15 åren har pressen på unga ökat påtagligt i förorterna. De väntas följa och utöva föräldrarnas kultur och religion och rätta sig efter dessas regler och normer. Frågan är hur det kunnat bli möjligt för uttalade islamister att få fotfäste i ett sekulärt samhälle där kvinnor har lagstadgad rätt till självständiga liv? Daglis rop är inte unikt. Många kvinnor har ropat för att därefter tystats. Det gjorde Fadime, Jian, Sara och många andra som sedan tvingats leva gömda – eller i värsta fall mördats.

Birgitta Ohlsson (FP) talade redan 2006 om könsapartheid i Sverige. Vad har hänt med denna fråga? Hur har kvinnorörelsen reagerat på det som händer i många familjer med påbrå från andra länder? Feministerna i Sverige har inte sett eller haft någon vilja att se kvinnoförtrycket i förorterna.

De har anslutit sig till kulturrelativismens särbehandling av minoritetskulturer, överdrivna respekt för religioner och rädslan för att bli stämplade som ”islamofober”. Gudrun Schyman och andra feminister har försvarat rätten för muslimska kvinnor att beslöja sig själva och sina barn, medan vi som flytt från politisk islam krävt att barn ska få vara barn och ha rätt till allt det ett modernt samhälle innebär. För sådana krav gjorde kvinnoaktivister och kulturrelativister narr av oss i slutet av 1990-talet.

Att bekämpa våldsbejakande krafter innebär inte bara att identifiera individer som är beredda att strida för Islamiska staten, utan även att motarbeta allt som underlättar för IS att värva vilsna unga i vårt samhälle, alltså grogrunden och miljöerna.

Det sekulära samhället är en viktig förutsättning för kvinnors jämställdhet. Sekularisering betyder att stat och undervisning skiljs från religionen samt att medborgarnas rättigheter och ansvar är oberoende av religionstillhörighet. Med andra ord: Religion bör vara en privatsak. Ett sekulärt samhälle är en förutsättning men inte ensamt tillräckligt för kvinnors frigörelse. Till det måste även kamp för full sysselsättning och bibehållna sociala välfärdssystem fogas.

Reaktionära religiösa krafter åberopar demokratin och religions- och yttrandefriheten för att kunna motarbeta och begränsa kvinnors ställning i samhället. ”Anti-rasister” och kulturrelativister försöker samtidigt rädda politisk islam trots att många av dess talesmän i förorterna trakasserar och terroriserar dem som försöker frigöra sig från religionens påbud.

Det räcker således inte med att staten är sekulär och religiöst neutral för att människors frihet, kreativitet och jämlikhet ska tryggas. Ständig och medveten kamp mot reaktionära strömningar är vad som först och främst värnar jämställdhet och kvinnors rättigheter. Att förbjuda slöja för minderåriga, omskärelse av pojkar och att slopa religiösa skolor, är viktiga steg för att främja kvinnors och barns frihet i samhället och skapa en miljö där alla kan växa på samma villkor. De handlar om politiska vägval.

Vilka feminister vill ta ställning för detta?

Parvin Kaboly

Följ ämnen i artikeln