De ”gulliga hundarna” lider och dör i förtid

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-09-24 | Publicerad 2015-09-23

Debattören: Djursverige måste vakna – stoppa extremaveln av trubbnosiga raser

DEBATT. Avel av hundar och katter som föds till ett liv med sjukdom och lidande måste upphöra.

595 veterinärer har under sommaren 2015 gjort ett gemensamt upprop för att visa sin frustration över extremavelns negativa effekter för djuren.

Genom att ställa oss bakom uppropet vill vi i branschorganisationen Svensk Djursjukvård, som representerar 4 000 anställda veterinärer, djursjukskötare och djurvårdare, bidra till att bryta den onda trenden av extremavel bland sällskapsdjuren.

Trubbnosiga hundar och katter har ökat enormt i popularitet i Sverige och aveln för att få fram valpar med runda, platta ansikten och smala näsborrar har exploderat. Det har gått så långt att vi betraktar de här extrema utseendena som normala. Att dessa djur uppenbart har svårt att få luft med högljudd, ansträngd andning och påtaglig trötthet vid fysisk aktivitet har kommit att betraktas som ”normalt för rasen” eller rent av gulligt.

Det är djuret som får betala priset genom ett kortare liv, sämre livskvalitet och sjukdom.

En av de drabbade hundarna är mopsen Selma. Selma har en extremt kort nos, hennes näsborrar var smala streck och gommen var för lång för hennes trånga svalg. Selma klarade värme sämre än andra hundar eftersom hon inte kunde reglera sin kroppstemperatur genom näsa och mun. Det kraftiga hudvecket ovanför nosen skavde mot hornhinnorna vilket var på väg att göra henne blind.

Selma var en social hund som upplevdes som glad. Hon kände inte till någon annan tillvaro. Men hon orkade inte gå lika långa promenader som andra hundar. Hon snarkade och lät när hon andades, ibland kräktes hon. Hennes matte började bli orolig.

En veterinär bekräftade att Selmas andning var onormal. Hennes besvär kunde åtgärdas genom en omfattande operation där Selmas näsborrar öppnades upp och gommen kortades av. Nosvecket som skavde mot ögonen togs bort.

Efter operationen ser matte att Selmas liv blivit mycket bättre, hon är pigg, andas ljudlöst och hon njuter av att kunna nosa och känna dofter under promenaderna som blir längre och längre.

Selma och hennes matte hade tur, för många andra trubbnoshundar finns ingen annan utväg än avlivning, deras luftvägar är alltför trånga och de klarar helt enkelt inte av en operation.

Djursjukvårdspersonalen vittnar om att i princip alla hundar och katter från de extremt trubbnosiga raserna som mops, fransk och engelsk bulldog, bostonterrier, pekignese och perserkatt, har andningsproblem som påverkar deras livskvalitet negativt.

Medellivslängden bland mopsar och bulldogar är flera år kortare än bland hundraser med normal noslängd.

Extremavel för skönhetsideal som orsakar lidande eller funktionsnedsättning, är förbjudet enligt svensk djurskyddslag. Ändå fortsätter dessa djur att avlas, köpas – och lida. Djuret dör för tidigt, eller måste opereras. Vi människor sätter inte djurens välfärd främst.

Svenska veterinärer vill att alla djur skall ha rätt till fria luftvägar, att kunna andas obehindrat, känna lukter och reglera sin kroppstemperatur.

Potentiella och nuvarande djurägare måste förstå att trubbnosighet leder till att djuren inte kan tillfredsställa dessa grundläggande behov. Under hösten kommer branschorganisationen Svensk Djursjukvård att göra flera riktade informationsinsatser för att öka kunskapen om extremavelens negativa konsekvenser för djuren.

Det är dags för hela Djursverige att vakna och ta ansvar. Det är inte gulligt att inte kunna andas.

Maria Lundvall

Följ ämnen i artikeln