Avel med sjuka djur ökar veterinärbristen
Replik från veterinärer om bristen på djurvård
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-07-08
REPLIK. I Aftonbladet uppmärksammar bland andra Svenska kennelklubben (SKK) och Agria bristen på veterinärer. Vi håller med om att det är problematiskt om djur inte får den vård de behöver och sorgligt i de fall det beror på att djursjukvården är underbemannad.
Dessutom skapar det en stor stress för alla kollegor runt om i landet som sliter för att hjälpa varje individ på bästa sätt.
Men det finns en aspekt av veterinärbristen som sällan uppmärksammas. Debatten fokuserar oftast på att öka tillgången till veterinärer, men det är även viktigt att minska efterfrågan på djursjukvård. Ett sätt är att inte föda upp djur med hög risk för sjukdom.
Många av de hundar som söker veterinärvård är brakycefala; individer som tillhör raser som avlats för en kort nos (till exempel engelsk bulldogg, fransk bulldogg och mops).
Enkelt uttryckt blir det för mycket vävnad på för litet utrymme vilket ofta ger dem problem att andas normalt. De har även ofta hudproblem, magproblem och svårigheter att föda normalt till följd av sin anatomi.
De värsta fallen av så kallat brakycefalt syndrom ser vi kollapsa på våra akutmottagningar varma dagar efter vanlig motion, eftersom de på grund av sin kroppskonstitution inte kunnat temperaturreglera eller syresätta sig ordentligt. En del kan räddas genom resurskrävande insatser på våra intensivvårdsavdelningar, andra inte.
Som veterinärer kommer vi alltid att behandla varje djur med respekt och ge just den individen allt den behöver för att bli frisk.
Men det innebär en etisk stress att ägna så stor del av vår arbetstid till att behandla djur som inte kan bli friska.
Inte för att de haft otur och fått en svår sjukdom eller råkat ut för en olycka. Utan för att de medvetet har avlats fram, i strid med vetenskapligt underlag, djurskyddslag och logik, med en sjukdomsframkallande anatomi. Vi känner så starkt för dessa djur och för deras familjer, som alltför ofta har skaffat sin hund omedvetna om problemen.
Precis som att läkare talar om riskfaktorer för ohälsa, måste vi som veterinärer lyfta detsamma för djuren. Att tillhöra en brakycefal ras är en stark riskfaktor för sjukdom och lidande.
SKK har gjort en del för att förändra detta, inte minst sedan över 500 veterinärer skrev under det så kallade trubbnosuppropet för sju år sedan. Men det är tydligt att det är långt ifrån tillräckligt.
Vi håller med om att det behövs en större tillgång till djursjukvård. Det krävs bland annat fler utbildningsplatser och en förbättrad arbetssituation för att behålla veterinärer inom yrket.
Utöver det har alla aktörer, inte minst SKK, en möjlighet att minska belastningen på djursjukvården genom att inte acceptera avel på sjuka djur.
Louise Falsen, leg veterinär
Lina Gustafsson, leg veterinär
Lina Göransson, leg veterinär
Felicia Hogrell, leg veterinär
Jonna Johansson, leg veterinär
Svea Jörgensen, leg veterinär
Kim Sjölander, leg veterinär
Petra Ödmark, leg veterinär
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.