Killen med ätstörning fick rådet: ”Ät bara”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-11-10 | Publicerad 2015-10-14
Debattören: Se problemen – även när det inte är tjejer som är drabbade
DEBATT. Första dagen av gymnasiet. Rektorn gick runt till alla klasser för att hålla ett fint välkomsttal. Förutom att det inte var fint alls. Han hade med sig två tydligt generaliserande budskap som jag inte kan sluta förundras över.
Till oss tjejer var rådet att ha lägre krav på oss själva, annars resulterade det ofta i ätstörningar och det var inte alls bra. Hans uppmaning till killarna var raka motsatsen: ansträng er mer och lägg mer tid på skolan. Inte ett ord till dem om att undvika ätstörningar. För ätstörningar drabbar tjejer och inga andra. Det vet alla.
Det är dock så att av alla behandlade ätstörningsfall är en tiondel killar. Eftersom att sjukdomen i sig är extremt tabubelagd, speciellt för killar som måste förhålla sig till machokulturen, så är mörkertalet dessutom stort. Trots detta var det bara här om veckan som jag för första gången hörde en kille i min omgivning säga att han faktiskt drabbats av en ätstörning.
Det var förvånande hur lik hans upplevelse av sjukdomen var min egen och hur vi nått samma insikter efter vårt tillfrisknande. Men att få höra hur han blivit bemött när han sökte hjälp var skrämmande. ”Ät bara”, var rådet han fick av kuratorer och dietister innan han blev tagen på allvar, vilket tog ett tag. Jag har väldigt svårt att tro att de orden skulle ha yttrats till en tjej som var lika tydligt underviktig som han var.
En manlig aktiv i min idrottsförening har vid upprepade tillfällen skämtsamt berättat om hur han ibland spyr för att må bättre. För ett tag sen fick jag nog och sa att det inte var hälsosamt, och inte något som han borde sprida i en idrottsmiljö med unga aktiva. Det fick tyst på honom då men jag är ganska säker på att det inte påverkade honom mer än så. Jag har aldrig hört någon annan säga ifrån när han pratar om sitt ätstörda beteende. Tränare och aktiva hör vad han säger, skakar lite på huvudet och säger att det är sån han är.
Men nej. Det är inte sån han är. Den här personen mår inte bra, han skriker praktiskt taget efter den hjälp som han borde ha fått för länge sen. Jag vågar påstå att om han hade varit en tjej som uttryckt sig på samma sätt, så hade han redan fått den.
Den här bristen på ingripande tillsammans med det bemötande min vän fick speglar samhällets inställning till ätstörningar bland killar och det bekräftar det som så många killar redan mår dåligt över. Killar ska inte visa sig svaga, killar ska ha ett skal av pansar och killar ska absolut inte under några omständigheter drabbas av psykisk ohälsa, allra helst inte ätstörningar.
Rektorn glömde bort den tiondelen med ätstörningar som är killar men det vägrar jag att göra. Det är första steget, att se och bli medveten. Våga prata öppet om det tabubelagda och därigenom sprida medvetenhet och kunskap. Det är först då som fler kommer våga söka hjälp för sina ätstörningar och slippa leva hela sina liv med sjukdomen.
Jag tyckte själv att det var svårt att visa sig ”svag” och söka hjälp. Om jag hade varit kille, skulle jag nog inte ha vågat prata om det som jag gör nu. Det är redan svårt som det är. Men det behövs. Otroligt många drabbas, det är ett faktum och ja, killar drabbas också.
Ätstörningar är en sjukdom som borde ses som vilken förkylning som helst. Förkylningar könsdiskriminerar inte, varför skulle då ätstörningar göra det?
Sharon López
Vloggare på Youtube