Var utsatta unga bor styr om de får hjälp
Ny rapport: Nära var tionde mellan 16–29 år klarar inte övergången från ungdom till vuxenliv
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-11-23
DEBATT. Alla unga behöver få möjlighet att skapa sig en försörjning och etablera sig på arbetsmarknaden. Det är en viktig del i att bli vuxen och få ett eget liv.
Men alla klarar inte övergången från ungdom till vuxenliv. Nästan var tionde ung person (16 till 29 år), cirka 140 000, är under mer än ett års tid i en situation där de varken arbetar eller studerar. En del riskerar att hamna i ett långt utanförskap.
Unga som hoppar av gymnasiet, lever med psykisk ohälsa, långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning löper störst risk att aldrig få ett jobb.
För individen innebär det ett stort personligt lidande. Det är även förknippat med höga samhällskostnader och att Sverige får svårare att möta ett ökande behov av arbetskraft.
Unga som hamnat i utanförskap behöver ofta stöd från flera olika aktörer för att bygga upp självförtroende, skapa rutiner i vardagen och gradvis bygga upp en bra livssituation.
Stödet behöver samordnas lokalt, både mellan olika förvaltningar i kommunen och med andra aktörer som regionen och myndigheter.
En ny rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, visar att endast 54 procent av kommunerna har en hög grad av samverkan internt. Ungefär lika stor andel samverkar i stor utsträckning med Arbetsförmedlingen och näringslivet.
38 procent av kommunerna ser brister i samverkan med externa aktörer som ett stort hinder.
I flera kommuner kopplas svårigheter i samverkan till att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan stängt ner lokala kontor. Digitala arbetssätt på myndigheterna försvårar ungas kontakter med handläggare och möjligheter att ta del av insatser. Även långa vårdköer gör det svårt för unga att få rätt stöd.
Andelen unga som varken arbetar eller studerar varierar stort i Sveriges kommuner, från 4,8 procent upp till 16,7 procent. En del av skillnaderna kan förklaras med strukturella förutsättningar som ungdomsgruppens sammansättning och lokal arbetsmarknad.
Men det finns också andra faktorer som spelar in, exempelvis hur kommunerna arbetar med denna grupp unga.
Rapporten visar stora skillnader i stöd för unga, beroende på var de bor. Bara var tredje kommun erbjuder "en väg in" – en samlad ingång till stöd från olika aktörer.
Där kan unga exempelvis få hjälp av coacher, studie- och yrkesvägledare och även stöd i kontakter med vården och myndigheter. Några kommuner erbjuder ungdomsanställningar, anpassade utbildningar och möjlighet att studera på folkhögskola. En framgångsfaktor är aktivt uppsökande arbete.
Kommuner som har politiskt beslutade målsättningar för unga som varken arbetar eller studerar har oftare en mer omfattande samverkan och erbjuder unga en samlad ingång till stöd.
En förklaring till skillnader i stöd är att kommunernas ansvar för unga som fyllt 20 år är begränsat men att vissa erbjuder mer stöd än vad lagen kräver. Det skapar en brist på likvärdighet och en sårbarhet då stödet kan försvinna vid omprioriteringar eller besparingar.
Brist på ekonomiska resurser är ett stort hinder i arbetet för nästan hälften av kommunerna. Framgångsrika lokala ambitioner och insatser riskerar att skalas ner i ett läge där många kommuners ekonomi nu försämras.
MUCF har regeringens uppdrag att stödja kommuner och regioner i arbetet med unga som varken arbetar eller studerar. Myndigheten ser ett fortsatt behov av att öka kunskapen om denna grupp unga hos offentliga aktörer och att stödja lokal samverkan.
Civilsamhället är en viktig resurs då de når unga som myndigheter kan ha svårt att nå.
För att minska andelen unga som varken arbetar eller studerar krävs långsiktigt arbete och tidiga insatser. Alla unga har rätt till stöd så att de kan klara sina studier. Det är viktigt att sådant stöd inte förloras vid övergångar mellan skolor och skolformer.
För att skapa förutsättningar för alla unga att bli en del av arbetsmarknaden behöver en eller flera samhällsaktörer få ett utökat ansvar för att hjälpa denna grupp unga. Möjligheten till stöd ska inte bero på var i landet en ung person växer upp och bor.
Lena Nyberg, generaldirektör Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.