Fler barn behöver tvångsomhändertas
Jimmie Åkesson: Islamistiska påtryckningar riskerar göra att myndigheter inte agerar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-02-11
DEBATT. Den senaste veckan har desinformationskampanjen från islamistiska och västfientliga intressen fått stor uppmärksamhet. I arabiskspråkiga forum och sociala medier sprids lögner om att svenska myndigheter tvångsomhändertar muslimska barn.
Lögnerna sprids i syfte att splittra och förstärka den redan höga nivån av missaktning mot det svenska majoritetssamhället som finns bland segregerade invandrargrupper.
De parallella samhällsstrukturer som vuxit fram i spåren av massinvandringen utgör ett påtagligt hot mot Sverige.
Risken är uppenbar att svenska beslutsfattare och myndighetspersoner direkt eller indirekt låter sig påverkas av desinformationskampanjen genom att ytterligare höja trösklarna för att agera mot skadliga normer, förtryck och sociala villkor som är oförenliga med svenska värderingar och ett västerländskt levnadssätt.
För att bryta trenden är det avgörande att sociala myndigheter, precis som rättsväsendet, har muskler att agera offensivt och resolut för att ingripa mot övergrepp eller levnadsvillkor som belastas av kulturella inslag såsom hedersnormer, religiöst förtryck eller bristande föräldraskap.
Flera studier pekar på att sociala ingripanden i familjer som står långt ifrån det svenska samhället behöver öka om samma förväntningar ska tillämpas på föräldraskap, uppfostring och barns rättigheter i utanförskapsområden, jämfört med vad som gäller på platser med en större samhällsintegration.
I en rapport från Göteborgs stad beskrevs i fjol hur tystandskultur breder ut sig och att hot från klaner och familjenätverk är så påtagliga att socialtjänsten i flera fall undviker att agera.
I en enkät till Sveriges kommuner om placering av barn utan vårdnadshavarnas samtycke, svarar ca 70 kommuner att hotbilder uppstår när ett barn placeras utanför familjenätverks kontroll.
I Socialstyrelsens rapport från januari beskrivs att fältarbetare i utsatta områden förhindras i sin yrkesverksamhet av kriminella som förbjuder kontakt.
Även Akademikerförbunden har lyft problemen för socialtjänsten att agera i utsatta områden.
I en enkät som redovisades i höstas anger merparten av de som arbetar med barn och unga i sådana områden att de utsätts för påtryckningar, hot och förföljelser.
Strax före årsskiftet publicerade Diskrimineringsombudsmannen en studie som uppger att det finns ett kulturellt motstånd till socialtjänsten och verksamhetens insatser i många familjer som står utanför det svenska samhället.
Vad som uppfattas som familjeangelägenheter hanteras inte sällan inom familjen, släkten eller klanen och vårdnadshavare till barn med utländsk härkomst motverkar i högre utsträckning frivilliga insatser.
Intervjupersoner inom socialtjänsten vittnar också om att uppfostringsvåld är en naturlig del av många de här barnens liv. Studien indikerar en högre tröskel för sociala åtgärder och att man tenderar att ha en högre acceptans för problem som man uppfattar härstamma från kulturella seder och bruk.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt.
Alla barn i Sverige ska åtnjuta samma stöd från samhället och alla föräldrar i Sverige ska lyda under samma lagar och regler. Att detta ens behöver sägas är i sig ett sorgligt tecken på hur illa ute det svenska samhället är.
Den socialdemokratiska integrationspolitiken cementerar segregation i flera generationer och har fått till följd att andra generationens invandrare blivit mer benägna att bli kriminella.
En ny integrationspolitik behöver utgå från krav om anpassning till det svenska samhället och svenska normer. I de fall där förutsättningarna saknas behöver samhället agera beslutsamt.
Risken att svenska myndigheter undviker att bryta destruktiva föräldraskap i kulturellt belastade familjer är ett svek både mot oskyldiga barn och det svenska samhället.
För 13 år sedan varnade jag i Aftonbladet för mångkulturen och vad det experimentet skulle kunna leda till. I dag har vi facit. Och, tyvärr får man väl säga, så fick jag rätt.
Skuggsamhällen, radikalisering, desinformation, dödlig kriminalitet, otrygghet, rädsla och sju riksdagspartier som låtsas att 13 års förödande samhällsutveckling inte var deras fel. Det är bara vi Sverigedemokrater som har sett detta komma.
Sverigedemokraternas floskelfria tydlighet och förutseende långsiktighet behövs för att leda Sverige ur detta.
Jimmie Åkesson, partiledare (SD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.