Hur länge är jag ett offer, Vänsterpartiet?
Debattören: Ni tänker fel – och spär på rasismen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2018-02-15
DEBATT. Hur länge ska jag förbli ett offer? Vänsterpartiets antirasistiska kamp har blivit rasism i antirasismens tjänst. Under helgen partikongress beslutade Vänsterpartiet att SCB ska samla in och redovisa statistik över etnisk tillhörighet, nationellt ursprung, hudfärg och religion eller annan trosuppfattning.
Det identitetspolitiska förslaget om ”jämlikhetsdata” är en tjänst i välviljans rasism. Det är dags att ifrågasätta vänsterns aningslösa fixering vid att om vi bara synliggör ursprung och etnicitet så fixar sig allt.
I grunden förenas olika typer av rasism i idén om att människor har vissa oföränderliga karakteristika som kan härledas till etnisk tillhörighet och att vi måste anpassa politiken och det sociala samspelet mellan oss utifrån dessa. De idéer som vänster påstår bekämpar rasismen stärker i praktiken den rasistiska logiken i samhället.
Motionen på Vänsterns partikongress menar att jämlikhetsdata ska bygga på samtliga diskrimineringsgrunder och syftar till att synliggöra olika gruppers utsatthet. Enligt motionen är det nödvändigt för att ta fram åtgärder mot diskriminering.
Samtiden har skapat en logik där vi i praktiken uppmuntra rasism genom vår fixering vid tillhörighet, bakgrund, härkomst och ursprung. När människan definieras genom sin härkomst eller tillhörighet försvinner den individuella makten över den egna personen.
Vänstern har varit mycket effektiva när det gäller att märka konservativa som rasister. Men i sin kamp har de varit nedlåtande och okunniga. Myten om den toleranta vänstern har i stället visat sig vara en omhändertagande och nedlåtande attityd kamouflerad under ”empati”.
Många till vänster är skyldiga till samma beteenden som de kritiserar sina politiska motståndare för. Rasism är rasism oavsett vilket perspektiv den utgår ifrån.
Jag har aldrig blivit tillfrågad om jag vill representera en viss grupp utifrån mina yttre attribut. Min bakgrund är relevant främst för att beskriva min person. Det utgörs av oföränderliga attribut som religion, kultur, härkomst och hudfärg som – med vänsterns logik – avgör en plats i den strukturella ordningen och leder till att man reducerar individer till ansiktslösa kamrater i ett kollektiv.
Vänsterpartiets tendens att se invandrare som delar av ett passivt kollektiv, där primärt etniciteten av någon märklig anledning antas knyta dem samman, är nog inte avsiktlig.
Men att använda sig av maktutövning för att befästa en rasistisk logik och där inget annat än kollektivet är relevant går emot den liberala demokratins som baserad på individualism, en frihet att vara den man önskar och avslaget på grupptänkande.
Jag ska inte vara förbundsstyrelseledamot för att jag råkar vara invandrare, utan för att det finns folk som hört mig tala och tycker att jag är en hyfsad representant för deras idéer. Och möjligen för att jag kan bidra med kunskap och erfarenheter.
Att jag är född i Tyskland med en familj från Libanon och ser ut som jag gör har naturligtvis betydelse, men de personliga erfarenheterna har alltid större betydelse än hårfärg och hudnyans.
Idealet måste vara ett Sverige som är under ständig förändring där människor är välkomna, får det stöd de behöver och står fria att välja sina egna identiteter.
Simona Mohamsson, arbetsmarknad- och migrationspolitisk talesperson Liberala Ungdomsförbundet, LUF
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.