Vi nekar dem skola – vi borde skämmas

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-07-11 | Publicerad 2016-04-07

I dag firas romdagen – men Sverige och regeringen har ingen anledning att fira, skriver debattörerna

helskärm

DEBATT. I dag den 8 april firas över hela världen den internationella romadagen. Egentligen har vi ingen stor anledning att fira. Romadagen infördes för 45 år sedan på den första internationella romakongressen i London 1971.

Under nästan ett halv sekel som förflutit sedan dess har utvecklingen för Europas romer snarast tagit ett kliv bakåt. I Sverige slår vi oss gärna för bröstet i fråga om mänskliga rättigheter i allmänhet och inte minst romers situation.

På 1960-talet talade Olof Palme om att Sverige var världens bästa land för romer. Samtidigt lät hans regering utan att blinka utvisa romska förintelseöverlevare till Frankrike, där de inte fick vistas på en och samma ort i mer än ett dygn.

När svenska romer under Katarina Taikons ledning för första gången fick demonstrera i ett socialdemokratiskt första maj-tåg 1965 skanderade socialdemokraterna om apartheidregimens Sydafrika, där svarta segregerades från vita.

De romska demonstranterna höll upp skyltar med krav på att de också skulle få gå i skola. Det var vid samma tid ingen självklarhet i folkhemmets Sverige. Det var först under denna tid som romer fick bli bofasta.

Under 1970-talet gjorde romska aktivister i Sverige och övriga Europa stora framsteg. Här hos oss avskaffades tvångssteriliseringar. I Tyskland erkände man på 80-talet att också romer fallit offer för förintelsen.

Men i dag är vi tillbaka i samma debatt som härjade i Sverige under Katarina Taikons första år som aktivist: ska romska barn få gå i skola?

I förra veckan kritiserades Sverige av FN:s kommission för mänskliga rättigheter för att man inte tillerkänner romska migranter från andra EU-länder rätten till vård och utbildning. Faktum är att alla barn i vårt land, också barn till papperslösa flyktingar, får gå i skola. Förutom just barn till fattiga, nästan uteslutande romska, EU-migranter.

Skolinspektionen har också uttalat att kommunerna har en skyldighet att släppa in dessa barn i skolorna. Men Sveriges socialdemokratiskt styrda regering har konsekvent motarbetat detta.

Barnminister Åsa Regnér (S) har, tillsammans med regeringens samordnare för utsatta EU-migranter, Martin Valfridsson, drivit kampanj mot det fåtal kommuner som låter EU-romernas barn gå i skola.

Skolminister Gustav Fridolin (MP) har inte sagt flaska om att ett hundratal barn utestängs från utbildning.

Särskilt som vi vet att utbildning är den kanske viktigaste nyckeln till att på sikt bryta utanförskap är det en skamfläck för vårt land att barn från Europas mest stigmatiserade minoritet berövas den för andra självklara möjligheten till självförverkligande och egenmakt.

FN-kommissionen kritiserade också att Sverige inte tar hatbrotten mot romer på allvar. Trots att brandattentat mot EU-migrerade romers boplatser har förekommit med en förfärande hög frekvens utreds dessa brott knappt alls.

Ovanpå allt detta har regeringen också, i ett historiskt unikt uttalande, uppmanat svenskarna att inte vara solidariska med dem som tigger på våra gator.

Det är första gången en svensk regering tycker sig kunna berätta för medkännande medborgare vad de ska göra och inte göra med sina pengar. En stötande och direkt kontraproduktiv förmyndarpolitik mot såväl de fattiga som tigger liksom mot de givmilda som skänker.

Antiziganismen av i dag, särskilt i ett land som Sverige, är i första hand omedveten. Det gör den på många sätt svårare att bekämpa.

Den omedvetna antiziganismen kan i dess värsta form ta sig uttryck i att man med föregivet goda föresatser förvägrar romer grundläggande mänskliga rättigheter.

Den kan också ta sig uttryck i nonchalans. "Zigenare" är ett nedvärderande begrepp som både statsminister Stefan Löfven och vice statsminister Åsa Romson (MP) upprepat utan att tänka sig för. Trots att de, om några, borde veta bättre.

Vi tror inte att det beror på illvilja. Men det kanske säger något om den bristande medvetenhet och politiska vilja som den här regeringen uppvisar i fråga om romer.

Feministiskt initiativ sitter i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. När vi tar plats i riksdagen efter nästa val är våra naturliga samarbetspartner bland annat Löfvens och Romsons partier. Vi vill gärna kunna vara stolta över Sveriges rödgröna regering. Men då måste S och MP också i handling visa att de tar mänskliga rättigheter på allvar. Inte minst i fråga om romer.

Vi vill att det arbete som bedrivits inom Kommissionen mot antiziganism permanentas i någon form. Kampen mot hatbrott, diskriminering och för attitydförändring måste institutionaliseras i Sverige.

Vi vill att den 2 augusti införs som officiell minnesdag för förintelsens romska offer och att Sveriges regering driver frågan om en gemensam europeisk minnesdag på EU-nivå.

Vi vill se konkreta och effektiva åtgärder för inkludering av romer som levt länge i Sverige.

Vi vill att Sverige driver på för en effektiv inkludering av romer inom hela EU.

Vi vill att de romska EU-migranterna får tillgång till vård och skolgång i Sverige.

Vi vill att hatbrotten tas på mycket större allvar av politiker, polis och rättsväsende.

Så kan vi slippa skämmas nästa gång FN undersöker efterlevnaden av mänskliga rättigheter i Sverige. Så kan vi feminister bli stolta över att 2018 ta plats i en rödgrönrosa regering.

Gudrun Schyman, partiledare (Fi)

Soraya Post, Europaparlamentariker (Fi) och ledamot i Kommissionen mot antiziganism