Så blev hon bästis med hela Amerika
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-05-25
Debattören: Oprahs amerikanska dröm större än rikedom och Ralph Lauren-handdukar
Hur mår egentligen den amerikanska drömmen?
Svaret på den frågan har låtit allt mer dystert de senaste åren.
Om man definierar den amerikanska drömmen som social rörlighet – att den som föds fattig kan klättra uppåt – så har den möjligheten minskat avsevärt i USA i flera decennier. Inkomstskillnaderna här är större än de varit sedan 1920-talet. Det är numera lättare att leva upp till den amerikanska drömmen i många europeiska länder, än i USA.
Enligt en färsk opinionsmätning är det bara 44 procent av amerikanerna som tror att dagens unga kommer att få det bättre än sina föräldrar. Så är det dags att vinka farväl till den amerikanska drömmen?
Inte om man frågar Oprah Winfrey.
Det är svårt att hitta en amerikansk berättelse som stämmer bättre med myten om den amerikanska drömmen än just hennes. Hon föddes i en fattig familj i Mississippi, en av de mest rasistiska delstaterna i USA, på 1950-talet.
I dag är hon en av USA:s allra rikaste kvinnor och har gjort mer än 5 000 avsnitt av sin populära talkshow, ”Oprah”, som sänds över hela världen.
I dag sänds det sista avsnittet i USA – och det är en enda lång hyllning till den amerikanska drömmen.
I ett av hennes sista program hyllar hon den amerikanska drömmen med ett besök hos en av sina stora idoler, kläddesignern Ralph Lauren, på hans enorma ranch i Colorado. Medan solen går ner i den amerikanska västerns landskap sitter de i Ralphs elegant slitna sportbil från 1948 och pratar om sina ofattbara livsöden. För vem annars än Ralph Lauren kan förstå vad Oprah Winfrey har upplevt?
Ralph var son till vitryska invandrare som växte upp i The Bronx på 1940-talet. Hans pappa livnärde sig på att måla hus. Under uppväxten bytte han namn från Lifshitz till Lauren och skapade sedan det största amerikanska klädmärket någonsin.
När Oprah träffar Ralph berättar hon att det första hon gjorde när hon började tjäna pengar som ung var att köpa en vit Ralph Lauren-handduk. Då kändes det som om jag lyckats, säger Oprah.
Men i Oprahs pratshow fanns det alltid en annan definition av den amerikanska drömmen än rikedom och Ralph Lauren-handdukar. Hennes budskap var framför allt medmänskligt. Det genomsyrades av den uramerikanska idén att alla människor har en chans att börja om på nytt.
Med sin talkshow ville Oprah göra något mer positivt än den uppsjö av amerikanska eftermiddagsprogram där otrogna par bråkade om faderskapstest. Det blev ett slags självhjälpsprogram där hon lät sitt eget liv och alla de enorma trösklar hon klättrat över fungera som inspirationskälla för amerikaner som kämpade med liknande svårigheter.
Jag tvivlar på att något program i USA:s tv-historia framkallat så många tårar som ”Oprah”. Jag tvivlar även på att någon programledare själv har gråtit så mycket i tv som Oprah.
Redan i sina första program i slutet av 1980-talet utmärkte hon sig för sin ohejdade empati. När en gäst berättade om hur hon blivit misshandlad eller mobbad var det som att Oprah glömde bort att kamerorna var på. Hon lät tårarna forsa och hon förvandlades från en programledare till den bästa vännen hemma i vardagsrumssoffan. Tv-publiken grät tillsammans med henne.
I den rollen personifierade hon den amerikanska drömmen. Trots att hon var en miljardär, en av de mest framgångsrika mediemogulerna i landets historia, kändes hon självklar i rollen som hela USA:s bästa kompis. Det är svårt att se något mer amerikanskt än det.
Martin Gelin