Vi behöver mindre snack och mer verkstad

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-12-30

Slutreplik om barnfattigdom

Elisabeth Dahlin och Inger Ashing på Rädda Barnen skriver att de inte har glömt de fattiga barnen. Utan tvekan har organisationen varit avgörande för att problemet finns på agendan, liksom att mycket bra har gjorts.

Men eftersom barnfattigdomen fortsatt är kvar på en oacceptabelt hög nivå, klyftorna ökar och de allra fattigaste barnen fått det allt sämre, kan vi förstås inte vara nöjda. Väldigt mycket har inte gjorts, och utvecklingen har dessvärre gått åt fel håll.

En fattig unge är en för mycket. Mindre snack och mer verkstad behövs för att alla barn ska få en bra uppväxt. Om detta är jag överens med Ashing och Dahlin.

Politiska förändringar måste till – dock inte ensamt. Lösningar behövs som utgår ifrån barns verklighet och behov, från barnets rättigheter. Organisationer som Rädda Barnen blir därför en väsentlig part också i problemets praktiska lösning.

Det blir inget extra val, den röd-gröna regeringen blir kvar vid rodret. Valrörelse och politiskt kaos står nu inte längre i vägen för långsiktiga reformer. Detta är en positiv utgångspunkt.

Med Decemberöverenskommelsen och den nuvarande parlamentariska situationen är ett aktivt, starkt och oberoende civilt samhälle av större vikt än någonsin. Jag hoppas därför att Rädda Barnen och andra barnrättsaktörer med förnyad kraft står upp för de 230 000 barn som lever i fattigdom.

Att de tillsammans med övertygelse, kaxighet och mod verkar för en nolltolerans mot barnfattigdom.   

Lina Stenberg,

Kommunikationschef Tankesmedjan Tiden