Övergrepp tystas ner – nu måste vi agera

Debattörerna: Inför en ombudsman för Sveriges alla idrottande barn och ungdomar

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-10-26

Företrädare i och utanför idrottsrörelsen har uppgett att missförhållanden tystats ner av rädsla för att skada den aktuella föreningen, ledaren eller specialidrottsförbundet, skriver Saila Quicklund (M) och Patrik Sjöberg.

DEBATT. Idrotten är i dag den i särklass största folkrörelsen i Sverige. Cirka en miljon barn och unga i åldern 6–18 år är medlemmar i en förening som är ansluten till Riksidrottsförbundet, till detta kommer alla unga som idrottar utanför RF-förbundens verksamheter. 90 procent av alla barn och unga har någon gång varit med i en idrottsförening.
Det innebär också att idrottsrörelsen har ett stort ansvar för att verksamheterna utövas på bästa sätt.

All verksamhet ska utgå från barnets egna uttalade behov, där lek, kamratskap och rörelseglädjen värnas. All idrott ska dessutom bedrivas ur ett barnrättsperspektiv, med respekt för alla människors lika värde, och målet är att alla barn ska känna sig trygga. Cirka 650 000 ideella ledare i Sveriges 20 000 föreningar utför dagligen fantastiska insatser för unga samt samhället i stort.
Samtidigt finns det allvarliga problem. Media har återkommande rapporterat om sexuella övergrepp inom idrotten som har förmedlats av både unga och framstående idrottare som blivit utsatta i sin ungdom.

Frågan har lyfts inom idrotten med utgångspunkten att detta nu måste tas på än större allvar.
För alla barn och unga som dagligen idrottar måste det finnas någon som kan föra deras talan när de utsätts för kränkande behandling, mobbning, diskriminering eller sexuella övergrepp. I våra samtal med bland annat Friends och Rädda Barnen är det tydligt att förändringar och förbättringar måste ske, inte minst med tanke på att dessa organisationer enligt lag är förhindrade att agera i enskilda ärenden.

Företrädare i och utanför idrottsrörelsen har också uppgett att missförhållanden tystats ner av rädsla för att skada den aktuella föreningen, ledaren eller specialidrottsförbundet.
Vi har även tagit del av beskrivningar där föräldrar ska ha ringt till tränare, föreningar, länsidrotten och specialidrottsförbunden för att söka stöd – men upplevt att de inte har fått den hjälp som efterfrågas.

Det finns i dag flertalet organisationer som arbetar med att utbilda och handleda föreningar om barns rättigheter. De utför ett mycket bra arbete. Samtidigt är det vår samlade bild att det råder väldigt stor okunskap i föreningarna om vad barnrättsperspektivet och idrottens värdegrundsarbete "Idrotten vill" innebär. ”Vilka signaler ska vi titta efter?” och ”vad gör vi om någon drabbas av kränkande behandling?” är vanliga frågor ute i föreningarna.

Kunskapsnivån måste omgående förbättras. Varje idrottsförening som saknar en handlingsplan för kränkningar, mobbning, diskriminering och sexuella övergrepp måste upprätta en sådan. Om inte detta finns i föreningen bör inte lokalt aktivitetsstöd utbetalas.
Barns och ungdomars bästa måste i alla sammanhang beaktas. Organisationer som Friends, Rädda Barnen, RF och Sisu idrottsutbildarna har en mycket god kompetens att handleda föreningarna i att utverka en handlingsplan.
I det fortsatta arbetet inom idrottsrörelsen bör regeringen se över möjligheterna att tillsätta en "barnidrottsombudsman" med specifika befogenheter att kunna agera i det enskilda fallet och med tillräckliga resurser stödja idrottsrörelsen i de här frågorna.

Idrotten är naturlig samlingspunkt för barn och unga som skänker en glädje och känsla av delaktighet. Idrottens kraft som integrationsmotor för nyanlända och för folkhälsan är enorm och det är förvånande att idrotten, för såväl den enskilde som för samhället i stort, inte har placerats högre upp på den politiska dagordningen.
Politiken ska som alltid värna idrottens självständighet och oberoende, men politiken har även en skyldighet att ingripa och lyfta angelägna frågor för att de barn som utsätts för någon form av kränkande behandling ska få både rättvisa och möjlighet att få känna glädje av sitt idrottsliga utövande.
En ombudsman för Sveriges alla idrottande barn och ungdomar måste därför vara en prioriterad fråga.

Saila Quicklund
Patrik Sjöberg

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.