Bevisen finns – men nazisterna går fria
Debattören: Den släpphänta hanteringen riskerar att ge högerextrema blodad tand
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-12-13
DEBATT. Den svenska nazismen är en växande och våldsam rörelse. Trots det sviks nazismens offer av det svenska rättssystemet.
I nya numret av Expo har vi granskat 159 av de mest aktiva medlemmarna i Nordiska motståndsrörelsen, NMR – Sveriges största och farligaste nazistorganisation.
Lite mer än hälften, 56 procent är dömda för brott. Bara under förra året dömdes en dryg fjärdedel för vålds- eller vapenbrott. Om alla brott räknas in så var det en tredjedel, 33 procent, som dömdes eller åtalades för någon form av brott under förra året.
NMR:s aktivister utbildas i hur de ska ”agera på gatan” om ”konfrontationer” uppstår. Att bruka våld uppmuntras. Knivar är inte sällan inblandade. NMR sålde under en period en egen kniv med texten: ”Kampen kräver mer än bara ord”.
Organisationen har satt i system att ”tillrättavisa” personer som på olika sätt protesterar mot deras närvaro på gator och torg. I praktiken innebär det att människor som säger emot misshandlas mitt på ljusan dan. Och ibland värre än så. I september avled en person i sviterna av en misshandel i samband med en demonstration arrangerad av NMR:s finska avläggare.
En medlem i Finska motståndsrörelsen misstänks ha sparkat offret i bröstet så att han föll omkull och slog i huvudet. Offret avled senare på sjukhus.
NMR är förvisso en liten organisation. Men den växer. Antalet aktiviteter ökar och organisationen rekryterar fler aktivister. Den utgör ett hot mot de som kommer i dess väg, minoriteter, polisen, journalister och vem som helst som på något sätt markerar mot nazisternas närvaro på gator och torg.
Därför är det extra allvarligt att rättsapparaten vid upprepade tillfällen misslyckats med att fälla Nordiska motståndsrörelsens aktivister. Trots övertygande bevis.
Den 7 mars 2015 blev Ingemar Lejon, 56, svårt misshandlad av NMR-aktivister utanför ett köpcentrum i Åkersberga. Aktivisterna hade samlats utanför ingångarna för att dela ut flygblad. Samtidigt steg Ingemar Lejon ut från ett kafé för att ge en tiggande kvinna några kronor. Då attackerades han. Många vittnen var på plats och såg misshandeln. Men på grund av en dåligt skött utredning gick förövarna fria.
2012 blev vänsterpolitikern och numera riksdagsledamoten Daniel Riazat misshandlad och slagen med en flaska i huvudet när aktivister från NMR attackerade ett antirasistiskt möte i Ludvika. Snabbt fanns utpekanden, men ingen fälldes för själva misshandeln. En aktivist dömdes dock för ofredande. I efterhand kunde Expo avslöja att ett skäl till att ingen kunde dömas var stora brister i utredningen.
2013 misshandlades uppsalabon Anders Henriksson när han protesterade mot aktivister i NMR som delade ut flygblad. Misshandeln filmades, men polisen lade ned förundersökningen med motiveringen att det inte gick identifiera personer. Tidningen UNT kunde identifiera personerna på filmerna och polisen återupptog utredningen. Tre aktivister fälldes senare för misshandeln.
Den släpphänta hanteringen riskerar att ge nazisterna blodad tand och erodera förtroendet för demokratins grundpelare.
Polisen har trappat upp sin bevakning av NMR. Det är ett gott tecken. Samtidigt behövs mer. Nazismens offer förtjänar ordentliga utredningar och stöd. Rättsväsendet måste lära sig hantera en våldsam politisk grupp som satt i system att gäcka rättvisan och misshandla meningsmotståndare.
För snart tre år sedan samlades över 15 000 personer för att protestera mot rasism efter att NMR attackerat en fredlig manifestation i Stockholmsförorten Kärrtorp. Sedan dess har organisationen växt. Våldet har fortsatt. Men det offentliga Sverige svarar i stort med en axelryckning.
Det är dags att ta hotet från den svenska nazismen på allvar.
Om inte annat för offrens skull.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.