Krisen och euron är Greklands räddning

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-06-26 | Publicerad 2010-05-10

Ineffektivitet och regleringar måste ersättas av välståndsskapande reformer

Åtskilliga länder både i och utanför valutaunioner har låtit sina skuldberg svälla. Men utan euron hade grekerna knappast börjat ta itu med sina långvariga problem. I stället hade de förlitat sig på den kortvariga stimulans som en allt svagare valuta kan ge. Grekland skulle ha fortsatt i en ond spiral av dålig underliggande tillväxt, tidvis dold av lånefinansierade bubblor. I avsaknad av nödvändiga reformer hade grekerna blivit allt fattigare jämfört med andra européer.

Så gick det i Sverige under 1970- och 1980-talet, när det ansågs lätt att devalvera sig ur varje kris. Först försöket att hålla en fast växelkurs och den rejäla 1990-talskrisen manade till besinning och reformer. Reallöner i Sverige ökade inte alls under devalveringsdecennierna, men har lyft med hela 30 procent sedan 1990-talskrisen.

I Grekland, och tidigare i Sverige, handlar det inte bara om politiker som fläskade på med bidrag som landet inte hade råd med. Utan också om ointresse för tillväxt och företagsklimat.

I det välkända ”Index of Economic Freedom” noteras att Grekland är en av de minst fria ekonomierna i Europa. Omdömet är mycket kritiskt: ”Höga offentliga utgifter skapar kroniska budgetunderskott och pressar upp den redan höga statsskulden. Den rigida arbetsmarknaden hämmar produktivitet och jobbskapande och underminerar därmed långsiktig konkurrenskraft”.

I och med krisen kommer många greker att kräva ändring. Genom att ta inspiration från framgångsrika reformer i andra länder kan beslutsfattarna i Grekland få fart på välståndsskapande och utveckling. För att ge några konkreta förslag:

Grekland har många egenanställda, men få framgångsrika entreprenörer. Anledningen är att krångliga regelverk försvårar för företagen att växa och utvecklas. Här kan man dra inspiration från grannlandet Makedonien som under senare år lyckats väl med att genom marknadsreformer lyfta sig ur fattigdom.

I Makedonien tillämpas ”regleringsgiljotinen” för att slopa eller förändra stela regler som hämmar företagande. Principen är enkel: beslutsfattarna frågar sig om reglerna verkligen är nödvändiga, om de är lagliga och om de förbättrar företagsklimatet. Målsättningen är att utforma lagstiftningen så att svaret i de flesta fall blir ”ja” på alla tre frågor.

Regleringsgiljotinen har också satts i praktik i Sydkorea, där resultatet av den smidigare företagslagstiftningen har varit ökade utländska investeringar som skapat en miljon nya arbetstillfällen.

Grekland har många ineffektiva jordbruk som hålls under armarna med hjälp av skattepengar. Politikerna har varit måna om att behålla pengaflödet från andra EU-länder, men bör inspireras av Nya Zeeland att tänka om.

I mitten av 80-talet bestämde sig nämligen politikerna i Nya Zeeland att sluta subventionera jordbruket. Resultatet har varit att jordbrukarna fått agera i en fri marknad, där de har kunnat utveckla sina verksamheter. Idag är jordbruket en konkurrenskraftig del av landets ekonomi. Faktum med att jordbruket spelar en viktigare roll för Nya Zeeland idag än när bidragen fanns kvar, trots att också andra delar av ekonomin vuxit rejält.

Tack vare krisen kommer grekerna framöver att vara mycket mer intresserade av välståndsskapande reformer. Det kommer hela Europa att ha nytta av. Och det är precis det som var poängen med euron. Devalveringsspiralerna skulle ersättas av reformer som i stället lyfter reallönerna.

Stefan Fölster

Chefekonom på Svenskt Näringsliv och initiativtagare

till www.svensktnaringsliv.reformbanken.se där

innovativa välståndsreformer från hela världen samlas