Regeringens minimilön slår mot Sverigebilden
Saco: Förslaget för arbetskraftsinvandringen drar undan mattan för kompetens vi behöver
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-05-17
DEBATT. Krångliga regler om undantag och klåfingriga ingrepp i en väl fungerande partsmodell. Förslagen om nya regler för arbetskraftsinvandring är ett flagrant exempel på politik som motverkar sina egna syften.
Det riskerar att påverka Sverigebilden negativt för den högkvalificerade arbetskraft som vi så gärna vill attrahera.
Nu går remisstiden ut för utredningen om nya regler för arbetskraftsinvandring. I utredningen föreslås bland annat att lönegolvet vid arbetskraftsinvandring ska höjas till över 34 000 kronor i syfte att minska arbetskraftsinvandringen så att främst högkvalificerade ska komma till Sverige.
Men förslagen i utredningen missar målet. Saco har svarat på remissen med en rad invändningar – både praktiska och principiella.
Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv har gjort undersökningar som visar att mer än hälften av dem som drabbas om lönegolvet skulle höjas från 80 till 100 procent av medianlönen är akademiker.
Det skulle alltså dra undan mattan för en betydande del av den nyckelkompetens till bristyrken som regeringen säger sig vilja välkomna.
I utredningen vill man råda bot på detta med undantag. Det finns ett förslag om att lönekravet inte ska gälla om det finns ett behov av arbetskraft i Sverige. Det föreslås att Migrationsverket och/eller Arbetsförmedlingen ska ta fram en förteckning över de yrken som inte ska omfattas av det föreslagna lönekravet.
En sådan förteckning kan dock aldrig på ett fullgott sätt spegla vilka bristyrken vi har i Sverige.
Det finns såväl geografiska skillnader som tidsmässiga förändringar som en sådan årlig lista aldrig kan spegla. Det finns en påtaglig risk att mycket specifik kompetens kan gå förlorad i samband med ett nytt lönekrav. Och det är inte på något vis en fråga som bäst löses av staten. Det är arbetsgivaren som bäst kan identifiera vilket behov som finns i verksamheten.
Behovet av arbetskraft är inget som kan beslutas av en myndighet i förväg.
Det finns också en påtaglig risk att bristyrkeslistor kommer att medföra försök till fusk. Lönekrav behöver därför kombineras med myndighetskontroller och uppföljningar.
I en tidigare statlig utredning konstateras att ett höjt lönekrav inte är ett ändamålsenligt tillvägagångssätt för att komma till rätta med missbruk som finns när det gäller arbetstillstånd.
Saco ser en risk för att arbetsgivare felaktigt kan välja att ange ett yrke som finns på bristyrkeslistan för att undvika ett höjt lönekrav. Det känns synnerligen oklart hur Migrationsverket ska mäkta med att följa upp och kontrollera lämnad information om yrke.
Visst finns behovet av att stävja arbetslivskriminalitet, men det bästa sättet kan omöjligt vara att förhindra arbetskraftsinvandring som efterfrågas av seriösa arbetsgivare. I stället har parterna här en viktig roll för att undvika oschysst konkurrens mellan företag och lönedumping.
Som vi visat här: När det handlar om att reglera lön och arbetsvillkor är lagen ett trubbigt verktyg. Kollektivavtalen är mycket bättre lämpade när det gäller detta. De är flexibla över tid och kan anpassas till olika branscher.
Sist men inte minst måste regeringens dubbelmoral i fråga om detta ifrågasättas. Det är onekligen anmärkningsvärt att å ena sidan motsätta sig minimilöner på EU-nivå med hänvisning till den svenska arbetsmarknadsmodellen och sedan samtidigt införa lagstadgade lägstalöner på nationell nivå för arbetskraftsinvandrare.
Vi är alla överens om att företag skriker efter kvalificerad arbetskraft inom många olika branscher. Att då med trubbig och missriktad lagstiftning försvåra för rätt människor att komma hit är så uppenbart fel väg att gå.
Göran Arrius, ordförande Saco
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.