Våga fråga: ”Hur är det egentligen?”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-12-31 | Publicerad 2015-12-28
Debattörerna: Vanlig medmänsklighet viktigt för att få ner självmorden
DEBATT. En eld uppstår inte utan anledning och så är det med psykisk ohälsa också. Det samhälle vi lever i producerar ett stort lidande som kan utvecklas till psykisk ohälsa.
Lidandet blir tydligt när vi tvingas konstatera att 1531 invånare i Sverige tog sitt liv år 2014. När vi snart blickar tillbaka och räknar hur många som tog sitt liv år 2015, kommer vi att konstatera att ungefär lika många har tagit sitt liv som året innan, och året innan dess. Detta är förutsägbart.
Men produktionen av det lidande som leder till självmord kan minska, och det radikalt.
Vi måste alla lära oss förstå och känna igen situationer som kan leda till att psykisk ohälsa uppstår. Egentligen är det inte så svårt. När din släkting, granne, kollega eller vän går igenom en större livsomställning kan det vara en utlösande faktor. Exempel på livsomställningar kan vara arbetslöshet, skilsmässa, närståendes dödsfall, konkurs, pension, flytt, giftermål, äldres ensamhet, barnafödande och liknande. Även många inom hbtq-gruppen och de flyktingar som kommer till Sverige kan ha stort behov av medmänskligt stöd. Det behöver förstås inte leda till psykisk ohälsa – men för en del gör det det. Därför bör vi som medmänniskor agera i förebyggande syfte så att den psykiska ohälsan inte växer till sig.
För många som mår psykiskt dåligt tar det emot att be om hjälp. Åtskilliga skäms och förväntningarna i vår kultur är att man ska klara svårigheter på egen hand.
Speciellt män har svårt för att be om hjälp. De saknar ofta de sociala nätverk som många kvinnor har och är därmed mer sårbara. Att mansrollen fortfarande präglas av föreställningen att ensam är stark gör det inte heller lättare. Män söker många gånger hjälp för fysiska problem när det egentligen handlar om psykiska besvär. Därmed får män varken korrekt diagnos eller behandling och det är ett av skälen till att fler än dubbelt så många män som kvinnor tar sitt liv, trots att kvinnor gör betydligt fler självmordsförsök.
När någon känner sig osäker på hur man ska bete sig om en medmänniska inte mår bra känns det ofta skönt att slussa personen vidare till sjukvården – och det ska man förstås göra vid allvarliga psykiska problem. Men då missar du kanske möjligheten att själv göra skillnad. För många med exempelvis ångest, som är en naturlig reaktion när kraven blir övermäktiga, är det inte jättemycket som behövs för att minska lidandet.
Ensamhet eller känslan att ”ingen bryr sig om hur jag mår” kan vara en orsak till att naturliga reaktioner på en förlust övergår i sjukdomsutveckling, till exempel depression. Så en enkel medmänsklig åtgärd när någon går igenom en livsomställning är att ta personen åt sidan och fråga: ”Hur är det egentligen? Jag vet att många som går igenom det du just nu gör behöver prata om det. Kan vi ta en fika eller en promenad så får jag höra hur det går för dig?”
Den lilla handlingen kan vara avgörande för hur personen återhämtar sig. Försök också aktivera andra i personens närhet så att ni är fler som kan hjälpas åt. Erbjud dig att ta kontakt med sjukvård om det verkar behövas, men tänk inte att dina egna insatser inte behövs utan stanna kvar. Medmänskligt agerande räcker ofta långt.
När det handlar om att minska den psykiska ohälsan är det lätt att säga att andra bör göra mycket mer. Men ska vi få ett samhälle där det är lika naturligt att må psykiskt dåligt som fysiskt, och att få stöd och hjälp för sitt psykiska lidande, då måste vi alla hjälpas åt. Ditt stöd kan på sikt vara skillnaden mellan liv och död för någon.
Ullakarin Nyberg
Psykiater
Alfred Skogberg
Suicide Zero