Publicerad:
Uppdaterad:

Hot och hat tystar unga demokratiska röster

34 ungdomsorganisationer: De som hatar är ofta vuxna

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Det är dags att ta utsattheten på allvar och sluta blunda för problemet. Hat och hot är många gånger ett osynligt demokratiproblem där utsatta grupper tystas, och de som hatar är ofta vuxna, skriver 30 ungdomsorganisationer.
Foto: GETTY
Det är dags att ta utsattheten på allvar och sluta blunda för problemet. Hat och hot är många gånger ett osynligt demokratiproblem där utsatta grupper tystas, och de som hatar är ofta vuxna, skriver 30 ungdomsorganisationer.

DEBATT. Fri demokratisk organisering är en av hörnstenarna i svensk demokrati. Nu ser vi att den är hotad i grunden: 46 procent av Sveriges barn- och ungdomsorganisationer utsätts för hat och hot. Konsekvenser är förödande.

Det är dags att ta utsattheten på allvar och sluta blunda för problemet. Hat och hot är många gånger ett osynligt demokratiproblem där utsatta grupper tystas, och de som hatar är ofta vuxna.

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) presenterade i veckan en kartläggning som visar att hat och hot mot ungdomsorganisationer ökar. Rapporten visar att 46 procent av organisationerna utsätts.

Särskilt hårt drabbade är organisationer som företräder minoritetsgrupper och förtroendevalda som tillhör någon minoritet. Över 50 procent anger att hatet har rasistiska förtecken, men också homofobi, islamofobi, funkofobi och transfobi är vanligt förekommande.

Hatet och hotet får direkta konsekvenser för barn- och ungdomsorganisationers möjlighet att delta i offentliga sammanhang. Många organisationer har avstått från planerad verksamhet – det handlar bland annat om inställd medverkan på Almedalsveckan, Bokmässan och om uteblivna debattinlägg och inlägg på sociala medier.

Vissa rapporterar att de helt och hållet slutat med utåtriktad verksamhet.

Samtidigt lägger allt fler organisationer stora resurser på preventivt arbete – resurser som förstås egentligen borde läggas på annat men som nu måste prioriteras bort. Detta är ett stort demokratiproblem.

Det unga civilsamhället utgörs av organisationer över hela Sverige. Vi representerar funkisorganisationer, trosbaserade organisationer, politiska partier, rättighets- och intresseorganisationer. Vi är en bredd av unga engagerade med olika intressen och politiska viljor.

Vi bidrar med unika perspektiv på hur föreningsverksamhet bygger demokratisk motståndskraft och förenas i en gemensam strävan att bidra till samhällsutvecklingen. Med vår rörelse förnyar vi demokratin varje dag.

Det största problemet för ungas organisering är vuxna då de flesta näthatarna är mellan 40 och 60 år, enligt en studie från Totalförsvarets forskningsinstitut. En del av denna grupp är folkvalda politiker som skapar drev genom sina twittersvansar.

I rapporten beskriver flera medverkande att de känner ett stort obehag när de blir uthängda av vissa profilerade politiker. Politiska partier bör fundera på vilket ansvar de har i det demokratiska samtalet på nätet.

Regeringens handlingsplan ”Till det fria ordets försvar” tar ett större grepp kring demokratibärares utsatthet. Konstnärer, politiker och journalister pekas ut som särskilt utsatta grupper som kräver skydd.

Att regeringen inte anser civilsamhället vara en demokratibärande utsatt grupp är problematiskt. För om vi inte är berättigade skydd, hur ska vi då kunna fortsätta vara en del av det demokratiska samtalet?

Ungdomsrörelsen och dess representanter måste ses som demokratibärare. Vi måste inkluderas i politiska åtgärder och handlingsplaner.

Resurser måste skjutas till för att polis, rättsväsende och andra myndigheter ska kunna arbeta bättre med frågan. I slutändan måste vi få bukt med hatet och ge det unga civilsamhället mer stöd för att stå starkt även genom hatstormar och hot. Annars får vi en fattigare demokrati, ett mer polariserat samhälle och en segregerad samhällsdebatt där bara vissa kan uttala sig.

Det är dags att ta hotet på allvar.


Rosaline Marbinah, ordförande LSU – Sveriges ungdomsorganisationer
Ida Alterå, förbundsordförande Centerpartiets ungdomsförbund
Erik Schooner, förbundsordförande Frisksportens ungdomsförbund
Tove Lönneborg, ordförande Fältbiologerna
Aida Badeli Rohani, språkrör Grön ungdom
Aleese Rydlund, språkrör Gröna studenter
Emma Ringqvist, förbundsordförande jagvillhabostad.nu
Nina Tojzner, generalsekreterare Judiska ungdomsförbundet i Sverige  
Mona Örjes, förbundsordförande Junis
Linn Ternefors, generalsekreterare Nykterhetsrörelsens scoutförbund
Jêran Rostam, förbundsordförande RFSL Ungdom
Anna Rydborg, förbundsordförande RUM – Riksförbundet Unga musikanter
Vendela Carlfjord, förbundsordförande Rädda Barnens ungdomsförbund
Vera Carlbaum-Wrennmark, förbundsordförande Röda Korsets ungdomsförbund
Henrik Almén, ordförande Ung media
Henrik Malmrot, förbundsordförande Ung vänster
Freja Anckers, förbundsordförande Unga allergiker
Jonathan Elebjörk Wahlström, ordförande Unga hörselskadade
Frida Karlander, ordförande Unga med Synnedsättning
Jacob Fraiman, förbundsordförande Unga KRIS
Cajsa Helin Hollstrand, ordförande Unga reumatiker
Sarah Bint Neymar Almehri, styrelseledamot Unga örnar
Filip Nyman, förbundsordförande Ungdomens nykterhetsförbund
Anna-Karin Hennig, generalsekreterare Scouterna
Karl Lindberg, vice ordförande Studentradion i Sverige
Måns Katsler, verksamhetsansvarig Svensk Live - unga arrangörsnätverket
Jakob Schwarz, förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga
Yasri Khan, generalsekreterare Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa
Jessica Preiman, ordförande Sverigefinska ungdomsförbundet
Elin Strömberg, förbundsordförande Sveriges Blåbandsungdom
Ebba Kock, ordförande Sveriges Elevkårer
Leo Gerdén, ordförande Sveriges Elevråd 
Nina Adolfsson, ordförande Sveriges Ungdomsråd
Louise Aronsson, verksamhetsledare Team Tilia


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Läs fler artiklar i ämnet här

Publicerad:

LÄS VIDARE

Publicerad: