Polisens biljakter får inte bli en dödsdom
Föräldrar till Alexander och Dennis: Våra barn dog – men poliserna gick fria
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-09-13
DEBATT. I maj 2020 avled 16-årige Alexander Storåker efter att ha blivit jagad på sin moped av två unga poliser i en civil polisbil in på ett gångstråk i ett bostadsområde.
Polisen åtalades, men friades i både tingsrätten och hovrätten. Rätten valde att bortse från polisens egna riktlinjer som anger att misstanke om allvarligt brott måste ligga till grund för ett förföljande.
Alexander var inte misstänkt för något brott. Rätten bortsåg också från objektiva civila vittnens utsagor och gick helt och hållet på de inblandade polisernas version.
Sju år tidigare avled 20-åriga Dennis och hans vän Rasmus under en polisjakt efter att en polis beordrat en broöppning för att få stopp på killarna. De jagade ungdomarna flög med bilen över stupet och avled.
Ungdomarna var misstänkta för snatteri på 267 kronor. Befälet som beordrade broöppningen dömdes för tjänstefel, men poliserna som jagade ungdomarna gick fria.
Mellan maj och augusti 2022 förlorade ytterligare fem personer livet i samband med polisens livsfarliga förföljanden. En av de avlidna var på väg hem från jobbet i sin bil och råkade bara befinna sig i området för jakten.
Förföljandena innebär livsfara för de flyende, för förbipasserande och poliserna själva.
Vad är det som gör att poliser väljer att inleda farliga förföljanden trots att det inte finns misstanke om allvarliga brott, när det finns andra alternativ för att kontrollera och få stopp på fordon? Handlar det om fart och spänning, ett behov av att utöva makt, eller brist på kunskap?
Polisjakter i höga hastigheter på allmänna vägar, stigar och mitt i bostadsområden där bilen utgör ett vapen, vittnar om brist på konsekvenstänk och kompetens från polisens sida.
Hur många poliser behöver stå till svars för de olyckor de direkt eller indirekt orsaker? Hur många poliser fälls för vållande till annans död, vårdslöshet eller ens för tjänstefel?
När blev poliser en skyddad grupp som kan utgå ifrån att de inte behöva stå till svars för sina handlingar?
I ljuset av de senaste rapporteringarna om sänkta antagningskrav för poliser, bristande kognitiva förmågor och godkännandet av olämpliga polisaspiranter, behöver man alltså även lyfta polisens farliga förföljanden av fordon.
Politikerna tävlar om hur många nya poliser de vill ha på gatorna. Dessvärre verkar de inte särskilt intresserade av att lyfta frågan om polisens kompetens och arbetssätt.
När SVT:s ”Uppdrag granskning” 2021 gjorde programmet ”Moppepojkar” efter Alexanders död uteblev debatten. Varför vågade inte politikerna kritisera polisen? Var frågan för känslig inför det kommande valet? Hur kan de vara möjligt att medborgarnas säkerhet är ett för känsligt ämne för diskussion? Hur kan de vara möjligt att frågan om trafiksäkerheten inte är viktig nog, särskilt när det involverar ungdomars liv? Vad hände med barnkonventionen och alla barns rätt till liv? Vad hände med polisens uppdrag att hjälpa och skydda medborgarna?
Någon inom polisen eller politiken behöver ta ansvar när nästa dödsolycka inträffar i samband med ett polisförföljande.
Vem ser till att alla poliser, inte minst de 10 000 nya poliserna, förstår och följer gällande rutiner och regler? Någon måste ta ansvarar för att olämpliga personer inte anställs och att attityden och kulturen bland dagens poliser förändras.
Hovrättens friande dom gällande Alexanders dödsolycka är överklagad till Högsta domstolen då det är tydligt att Polismyndigheten och domstolarna är i stort behov av juridisk vägledning för hur biljakter ska bedömas.
Redan på 1990-talet uttalade sig chefsJO i frågan och var starkt kritisk till polisens arbetssätt kring förföljanden. Det har nu gått över 30 år, reglerna har skärpts, men de följs inte och frågan är mer aktuell än någonsin.
Har vi en polismyndighet som inte vill erkänna och lära av sina misstag? En myndighet som inte har förmågan att sträcka ut en hand och beklaga ett barns död?
Alexander, Dennis, Rasmus och alla andra som förlorat livet i ett fullständigt misslyckat polisingripande förtjänar mer än så. De förtjänar en förändring i arbetssätt, högre rekryteringskrav och att kulturen och attityder inom Polismyndigheten förändras.
De förtjänar en tydlig målsättning från båda politiker, rättssystemet och Polismyndigheten så att inga fler medborgare dör på grund av polisförföljanden.
Det har gått två och ett halvt respektive nio år sedan våra barn dog och våra liv är för alltid förändrade. Vi lever med en sorg och en oändlig saknad där förtroendet till Polismyndigheten är djupt skadat. Tystnaden från polismyndigheten har under åren varit total.
Vi förväntar oss nu att frågan om polisens livsfarliga förföljanden lyfts till högsta nivå. Vi hade även uppskattat att någon ansvarig inom Polismyndigheten tog kontakt med oss anhöriga.
Anna och Frode Storåker, Alexanders föräldrar
Annika Eriksson, Dennis mamma
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.