Dina (s)ubventioner räcker inte, Löfven!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-04-13 | Publicerad 2016-04-12
Centerpartiet: Det skulle kosta 29 miljarder att ge subventionerade jobb till 130 000 utrikes födda
DEBATT. Den socialdemokratiska paradgrenen skulle bli jobben. Det var budskapet innan valet 2014. Att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020 har dock gått från att vara regeringens viktigaste vallöfte, till att bli ett till intet förpliktigande mål, till att nu vara en i allt väsentligt substanslös ambition och önskan.
En framgångsrik jobbpolitik vilar på flera ben. Den kräver växande företag, som vill och vågar anställa. Den kräver att det lönar sig att arbeta. Och den kräver en fungerande matchning mellan dessa jobbskapare och arbetssökande, med en trygg och flexibel arbetsmarknad och en effektiv arbetsmarknadspolitik.
Regeringen bortser från flera av dessa viktiga delar och har valt att ensidigt använda sig av subventionerade anställningar för att bekämpa arbetslösheten. Likt en pall med bara ett ben blir resultatet att hela konstruktionen faller samman.
I Sverige var sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda, i åldrarna 15-64 år, 14,1 procentenheter år 2014. I EU var gapet samma år 3,1 procentenheter, enligt Eurostat. För att Sverige ska komma ner till EU-snittet krävs det alltså att 11 procentenheter fler utrikes födda får ett jobb att gå till. Sett till befolkningsmängden i Sverige 2014 handlar det om att få 130 000 fler utrikes födda i arbete. Idag, efter fjolårets stora asylmottagande, rör det sig om ännu fler. Det är en mycket stor utmaning som kräver politisk handlingskraft och ansvarsfulla reformer.
Subventionerade anställningar har en viktig roll att fylla. I många fall är de ett effektivt sätt att föra människor närmare arbetsmarknaden. Men som enda verktyg i verktygslådan är det ohållbart för att få fler människor i arbete. Det blir ineffektivt och väldigt dyrt.
Ta instegsjobben som räkneexempel. De ger rätt till cirka 18 700 kronor i subvention per månad. Om 130 000 personer, antalet som krävs för att sluta sysselsättningsgapet ner till EU-snittet, skulle få ett instegsjobb innebär det alltså utgifter på motsvarande 29 miljarder kronor per år.
Förvisso innebär subventionerade jobb att andra bidrag kan minska och att vissa skatter betalas in. Men å andra sidan innebär subventionerade anställningar också stora undanträngningseffekter – att jobben som skapas skulle kommit till ändå – varför kostnaderna underskattas.
Sverige har redan idag drygt 68 000 personer i någon form av subventionerad anställning, med tillhörande utgifter om 10,5 miljarder kronor. Trots att stora resurser läggs på ett stort antal subventionerade anställningar är vi alltså långt ifrån målet om att bryta utanförskapet och minska sysselsättningsgapet. För få utrikes födda får ett jobb i Sverige. Ska regeringen möta den utmaningen med samma medicin som de använt hittills innebär det en kraftig utbyggnad av dagens subventioner, med högre subventionsgrader och högre kostnader som följd. Det är en ohållbar och oansvarig väg framåt.
Det är dags att på allvar prata om hur vi istället får fram fler enkla jobb och sänker kostnaderna för företagen att anställa. Centerpartiet har föreslagit ingångsjobb, där en lägre ingångslön matchas med sänkt inkomstskatt och lägre arbetsgivaravgift.
De sänker, precis som de subventionerade anställningarna, kostnaden för att anställa, men på ett enklare, billigare och mer förutsägbart sätt. De öppnar möjligheten för företag att våga anställa människor som kanske saknar utbildning eller precis är i stånd att lära sig svenska.
Menar regeringen allvar med att man vill prioritera jobben är det dags att presentera nya vägar framåt. Enbart subventionerade jobb kommer varken att räcka eller vara ansvarsfull ekonomisk politik.
Annie Lööf
partiledare (C)
Emil Källström
ekonomiskpolitisk talesperson (C)
Häng med i debatten – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.