Arbetet är styrt in i minsta detalj

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-09-03 | Publicerad 2015-09-02

Clara Lindblom (V): Efter att ha praktiserat i hemtjänsten ser jag stora problem

Stress, tidsbrist och minutstyrning som går ut över personalen. Det är hemtjänsten i Stockholm i dag. Och det samtidigt som det finns mängder av skickliga och engagerade medarbetare som sitter på oändligt mycket kunskaper som inte utnyttjas.

Det är min uppfattning efter att ha tillbringat mycket av min första tid som äldreborgarråd i Stockholm på praktikpass i hemtjänsten och på äldreboenden. Äldreomsorgen måste förändras i grunden så att det är de äldre själva som bestämmer över sina dagar och så att personalens bedömningar och yrkeskunskaper respekteras.

Eva, som är den undersköterska jag ska gå bredvid, visar mig hur telefonen fungerar. Det är mitt första praktikpass i hemtjänsten och vi är på väg in till dagens första besök. Här loggar du in, här klickar du för att starta GPS: en och här ser du första besöket. Där står det vad vi ska göra och exakt hur lång tid det får ta. Telefonerna används för att logga varje besök, in- och utloggning på rätt tid och vad vi har gjort under besöket. Jag får höra att telefonerna ofta krånglar. Sånt tar tid från mötet med den äldre. Vi skyndar vidare till nästa besök.

Arbetsdagen för Eva och alla andra som jobbar inom hemtjänsten är styrd in i minsta detalj. Under flera av mina praktikpass runt om i staden stöter jag på omöjliga uppdrag. Som att ta mig ner från tredje våningen, låsa upp cykeln, cykla ett kvarter, låsa den igen och hinna upp till nästa besök på två minuter. Eller när bara 15 minuter finns avsatta för promenad för en äldre som precis kommit hem från sjukhus. Vi hinner inte mer än ta på jackan, gå ut och gå ett tiotal meter innan vi måste vända om igen innan tiden är slut.   

De flesta jag träffar inom hemtjänsten tycker att det i grunden är ett givande arbete där mötet med de äldre ger mycket glädje. Men villkoren håller inte. Många tar ofta inte mer än 15 minuters lunch, de betalar för sina egna arbetskläder och sliter ut flera par skor per år. Det är långt till fikarum och toaletter. Själv har jag aldrig varit så kissnödig som under dagarna i hemtjänsten. Ingen ska behöva ha det så.  

Mötet med Eva och alla andra som jag har gått bredvid har lett till en tydlig slutsats: Den kunskap som finns hos personalen utnyttjas inte i det hårt detaljstyrda systemet vi har i dag.

En helt annan situation mötte jag på min senaste praktikplats. Den var inte i Stockholm utan i Skönsmon i Sundsvalls kommun. Det är 40 mil från Stockholm men avståndet i hur hemtjänsten fungerar känns oändligt mycket längre. I Skönsmon får jag gå bredvid Solveig. Hon har själv lagt sitt schema för dagen. Här jobbar nämligen personalen i små självständiga arbetslag som har tagit över planering av scheman och vikarietäckning. Det nya arbetssättet har tagits fram av en engagerad personalgrupp. Nyttan för de äldre har varit i fokus för arbetet men resultatet visade sig vara minst lika bra för personalen som känner minskad stress och ökad arbetsglädje.

Besöket i Skönsmon gav mig en glimt av framtidens hemtjänst som jag hoppas att den ska kunna se ut i Stockholm.

Vi har redan satt igång ett stort förändringsarbete med målet att förändra hemtjänsten i grunden. Det är med stor beslutsamhet jag fortsätter arbetet med att sätta personal och äldre i centrum för hemtjänsten. Och jag hoppas att fler politiker tar sig ut på golvet. Jag vill säga tack till Eva, Solveig och alla andra hårt slitande vardagshjältar i hemtjänsten för att jag har fått följa med er och lära av er som kan bäst. Det är dags för förändring.

Clara Lindblom

Äldre- och personalborgarråd i Stockholm (V)