Läget på Sis-hemmen har havererat totalt
Debattören: Så här får det inte gå till i den svenska samhällsvården
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-02-24
DEBATT. Återigen avslöjas att barn placerade på de svenska ungdomshemmen utsätts för allvarliga kränkningar och våld och att de varken får tillgång till vård och stöd eller förutsättningar att bryta destruktiva mönster och bearbeta trauman.
Den här gången sker avslöjandet i podden ”De inlåsta pojkarna” som beskriver hur situationen på två ungdomshem i regi av Statens institutionsstyrelse (Sis) fullständigt havererat. Inslaget är det senaste i en lång rad granskningar och skildrar denna gång hur illa de pojkar som placerats på Bärby och Tysslinge ungdomshem behandlas.
Trots att vi på Childhood har arbetat med barn placerade på institution i över 20 år är ljudupptagningarna och vittnesmålen både chockerande och smärtsamma att ta del av.
Vi får bland annat höra hur personal förnedrar placerade pojkar men också hur en del pojkar utsätts för så allvarlig misshandel att de blir skickade med ambulans till akuten.
Ända sedan 90-talet är det väl känt att slutna vårdmiljöer med begränsad insyn och starka inslag av kontroll och disciplin leder till ökad risk för våld och sexuella övergrepp mot placerade barn.
Det som händer på Bärby och Tysslinge är därmed inget nytt och utgör inte heller enskilda undantag. Det är en del av ett större mönster som varit känt under lång tid, både i Sverige och internationellt.
I Sverige har bland annat JO, IVO, Statskontoret och civilsamhället bara under de senaste åren vid upprepade tillfällen konstaterat att Sis brister i sitt uppdrag och att många barn placerade på Sis far illa.
I början av februari i år gav FN:s barnrättskommitté dessutom Sverige svidande kritik just för det våld som barn på Sis utsätts för.
I grunden handlar detta om både människo- och barnsyn. Pojkarna som placeras på Sis har ofta varit med om en uppväxt med mycket våld, droger och försummelse. En del är på väg in i kriminalitet, medan andra placeras på grund av psykisk ohälsa, missbruk eller utsatthet för våld och övergrepp.
Oavsett varför de placerats är det avgörande att inse att det handlar om barn med egna erfarenheter, drivkrafter och drömmar med rätt till vård och stöd från samhället. Men liksom inslagen visar, möts de allt för ofta av ytterligare våld och personal utan tillräckliga kunskaper och verktyg.
I värsta fall leder placeringen därmed till att deras situation förvärras. Det är svårt att se hur detta ska vara svaret på problematiken kring ungdomskriminalitet i Sverige.
Med tanke på hur mycket vi vet om de risker som institutionsmiljön medför är det obegripligt att den här sortens kultur tillåtits växa fram.
Att även personal beskriver hur placerade pojkar är otrygga, inte får möjligheter att bli drogfria eller hitta vägar ur kriminalitet och att de varken får vård eller behandling är anmärkningsvärt.
Med detta som bakgrund behöver frågan ställas om vad en placering på Sis överhuvudtaget förväntas resultera i? Så här får det inte gå till i den svenska samhällsvården!
Vi vet att Sis uppdrag är komplext och att många åtgärder vidtagits över tid för att komma till bukt med brister. Vi vet också att toxiska miljöer ökar riskerna för ansvarig personal.
Men situationen som beskrivs på Bärby och Tysslinge är inte acceptabel för ett modernt samhälle och det ger inte heller placerade pojkar förutsättningar till ett bättre liv efter att de släppts ut.
Vi menar därför att det nu är hög tid för ett större omtag om den svenska tvångsvården. En utgångspunkt måste vara att placerade barn är trygga under sin placering och att de får tillgång till den vård och stöd som de har rätt till.
Barn som placeras på Sis tillhör samhällets allra mest utsatta med stor erfarenhet av våld, svek och trauma. De förtjänar det bästa samhället förmår. Så är uppenbarligen inte fallet i dag.
Joel Borgström, tematiskt ansvarig för fokusområdet Barn i samhällsvård, World Childhood Foundation
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.