Vart har de 100 barnen tagit vägen?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-09-11
Slutreplik från Aaron Israelson om rätt till skola för EU-migranters barn
SLUTREPLIK. “Lögn, förbannad lögn och statistik.” När regeringens Martin Valfridsson och Richard Klerfors från Hjärta till hjärta ifrågasätter rätten till skola för EU-migrerade romska barn lämnar de ett nytt bidrag till Mark Twains handbok i desinformation: luftsiffran. De påstår att minst hundra barn från tre rumänska län lämnat skolan för att åka till Sverige.
I sin replik till mig skriver Klerfors att jag brister i källkontroll eftersom jag inte kontaktat honom. Det har jag vid åtskilliga tillfällen försökt – men han har varit oanträffbar.
Så jag gick direkt till källorna: skolinspektörer, skolmedlare och fattiga romer.
Klerfors hävdar att jag är insiktslös, som inte förstår att rumäner inte rapporterar problem. Att jag okritiskt sväljer majoritetssamhällets beskrivning.
Därmed diskvalificerar Klerfors bara sig själv: han påstår sig ju ha pratat med tre rumänska rektorer. Inte med romska barn eller föräldrar. Det har jag. Dessutom med en skolinspektör och tre skolmedlare som är romer.
Den springande punkten är dock denna: i skolmedlarnas register finns alla frånvarande barn upptecknade med nuvarande vistelseort. Där står sju (7) barn som vistas i Sverige. Om regeringen och vi andra ska kunna lita på Klerfors uppgifter framöver krävs att han med större trovärdighet kan redogöra för vart de minst hundra tagit vägen. Men trovärdighet är inte bara en räkneövning. Helt pålitlig blir Klerfors först när han står upp för alla barns rätt till utbildning – såväl i Rumänien som i Sverige.
Aaron Israelson