Rösta för ett EU där vi alla får vara oss själva
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-05-16
Robert Fux: HBTQ-personers situation i Europa måste stärkas
”Nein! Nix für Buben hier!” Inget för pojkar här! Fröken Steiner synar mig kort med bister min och drar igen klasrumsdörren med ett brak. Här ska jag inte vara, jag har fel kön.
Året är 1989, jag är tio år och har precis börjat femte klass i Wien. Slungats i en vid båge från mammas miljonprogramslägenhet i Kalmar och hamnat i pappas parkettvåning på Radetzkystrasse 25. Allt är nytt för mig. Språket, människorna, reglerna. Och det jag nyss hunnit se genom dörrspringan etsar sig fast i medvetandet. Jag ser hur tjejerna i klassen varligt och tysta går på rad efter varandra i en ring runt bänkarna. I händerna bär de matkassar tungt fyllda med sand. Det är hemkunskap, de blivande hemmafruarnas ABC. De lär sig packa livets blytunga kasse ergonomiskt och gå på, utan att ställa frågor om varför pojkarna får håltimme.
Vart kön på sin plats, överträdelse beivras.
2014, tjugofem år senare, vänder dragshowartisten Tom Neuwirth med sitt alias Conchita Wurst upp och ner på könsuttrycken efter segern i Eurovision Song Contest. Ett skägg och en klänning blir en projektionsyta för en infekterad europeisk debatt. Men Österrikes politiska högdjur överträffar varandra i att strössla superlativ över vinnaren. En aldrig sinande armada av kostymklädda farbröder ler in i tv-kamerorna och bedyrar landets idoga strävan av frihet, jämlikhet och öppenhet för alla. En ny typ av medieberättelse av landet börjar kablas ut i världen som verkar rucka på den eviga följetongen om fängelsekällare, kidnappningar och svårigheterna att göra upp med sitt förflutna. Nu blåser nya vindar, tycks det. Varumärket Österrike stiger i värde och pr-strategerna jublar. Men är det verkligen så enkelt att göra sig av med gamla värderingar?
Hatet har inte låtit vänta på sig. Den polske oppositionsledaren Jaroslaw Kaczynski kallar Conchita ”beviset på det moderna Europas förfall”, på sociala medier rakar ryska unga män av sig sina skägg i protest, i vissa österrikiska kommentarsfält skanderas ”freak” och ”motbjudande”.
Bakom hyllningarna och de flotta rubrikerna finns alltså stora reella utmaningar att ta sig an för Österrike och övriga Europa. Utmaningar som kräver omedelbar politisk handling. EU:s byrå för fundamentala rättigheter (FRA) presenterade 2013 en undersökning baserad på 93 000 HBTQ-personers svar, som visar att två av tre skolungdomar döljer sin läggning av rädsla för repressalier. 60 procent blir utsatta för negativa kommentarer i skolmiljön. 35 procent av de tillfrågade transpersonerna uppgav att de hade utsatts för hatbrott de senaste fem åren. En skrämmande utveckling.
I ett Europa där högerextrema och ultrakonservativa vindar piskar upp en hatfylld retorik och lägger grunden för ökad homofobi, transfobi och rasism behöver EU tydligt värna om olikheter och diversitet. Conchita Wurst sätter fingret på en kamp som gynnar alla som vill kunna spränga sig ut ur snäva roller. Även om en dragqueen inte nödvändigtvis kan föra transkvinnors eller andra kvinnors talan utifrån sina erfarenheter, så är symbolvärdet stort. Debatten måste ta ökad fart om könsdefinitioner, könsförtryck och mansnormens konsekvenser. Homo-, bi och transpersoners situation i Europa måste stärkas och förbättras avsevärt, ett genomgripande och kompromisslöst normarbete måste komma till stånd. Vi måste gemensamt gå från ord till handling genom att rösta för demokratiska krafter i EU.
Wurst på wienerdialekt betyder att något inte spelar roll. Låt oss hoppas att det kan bli sant i framtiden.
Ansvaret är vårt.
Robert Fux