Det offentliga samtalet har blivit perverterat

Forskare: Den som visar omsorg om andra ses som hycklare – och den skamlöse normaliseras

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2024-05-22

Något har hänt med det offentliga samtalet i Sverige. En politiker som beslås med lögn och manipulation kallar det skämt och förväntar sig sympati för att han blivit kränkt av kritiken. Personer som propsar på att forskningen ska tas på allvar avfärdas som aktivister. Nu behöver vi sätta ord på det som händer och säga ifrån, skriver Maria Wolrath Söderberg.

DEBATT. Omsorg om andra och om den värld vi lever i har varit viktiga och delade värden i de flesta samhällen och politiska traditioner. Vi försöker också lära våra barn ärlighet, att leva som man lär och att luta sig mot vetenskap.

Den som inte lever upp till det brukar ställas till svars, särskilt politiker. En miljöminister som målade båten med giftig färg fick det hett om öronen. En kulturminister som inte betalat tv-licens var tvungen att avgå.

Nu har något hänt. Det offentliga samtalet håller på att perverteras.

 

En politiker som beslås med lögn och manipulation kallar det skämt och förväntar sig sympati för att han blivit kränkt av kritiken. Regeringsföreträdare ser genom fingrarna och nöjer sig med en försäkran om att de själva inte kommer att behöva utstå angrepp framgent.

Personer som propsar på att forskningen ska tas på allvar avfärdas som aktivister och mammor som oroas för sina barns framtid i en varmare värld liknas vid terrorister. Den som gör anspråk på omsorg om andra kallas godhetsknarkare. Detta är upp och nedvända världen.

 

Bakom den här ”diskursen” som vi språkforskare kallar ett sätt att tänka och tala som fått inflytande i ett visst sammanhang, kan man se en myt.

Det är att människan är blott och bart egennyttig. Visserligen är det sant att vi berikat oss på andras bekostnad och överutnyttjat resurser, men egennyttan är inte människan enda egenskap. Vi har också förmåga till omsorg.

Men utifrån myten ses anspråk på altruism, solidaritet eller omtanke som charader som döljer egennytta. Bakom finns någon som vill framstå som god, men egentligen har ett dolt men egoistiskt syfte. Och vi älskar att hata hycklare.

 

Utifrån den här logiken är det den skamlöse, som är den ärlige. Hen gör sig ju inte till utan ”säger som det är”. Och den som kommer med falska påståenden och har trollfabriker som manipulerar sociala medier gör ju bara det som förväntas.

Den som däremot har moraliska pretentioner kan man avisa genom att hycklerimärka. Det blir pinsamt att vara ”pk” eller ”woke”.

Det sättet att tala förflyttar ansvaret att försvara sig till den som visar omsorg om andra.

 

Varför får en sådan här diskurs genomslag, trots att förmodligen ingen egentligen gillar den? Ja kanske för att det är bekvämt. Just nu kräver samhällsläget och tillståndet i naturen – att vi agerar, uppoffrar oss, höjer våra röster, är modiga.

Utifrån den här diskursen kan vi istället avvisa den som ställer moraliska krav på oss. På så vis är det en infernalisk myt. Den tilltalar egennyttan och om vi köper den har den bevisat och reproducerat sig själv.

 

Men myten om egennyttan som vår enda drivkraft är felaktig. Historien, och vår samtid, är fylld av exempel på människor och grupper som visar omsorg om varandra, långt utöver den närmsta familjen - människor som med fara för eget liv kör förnödenheter till Ukraina, som höjer sin röst för andra som kommit i kläm, som ger upp sitt flygande för klimatets skull fast det smärtar, som jobbar ett extra skift i vården för att någon måste ta ansvar.

Sådana är vi också. Men den berättelsen är ganska frånvarande just nu i den offentliga debatten.

 

Den i stället rådande perverterade diskursen är djupt skadlig för samhället, och för demokratin. Den får orden att sluta betyda något för oss. Politiken och det offentliga samtalet framstår som hopplöst. Inget upprör längre. Det absurda eller skamlösa blir förväntat, och normaliserat.

Som medborgare ligger det då nära till hands att stänga ner, låta bli att engageras sig. Fokusera på sitt. Eller så börjar man rent av betvivla sitt eget förnuft.

Det är reaktioner och känslor som vi känner igen från länder där demokratin aldrig fått fäste - men Sverige är inte ett sådant land. Det är inte läge att ge upp. 

För att motverka denna negativa spiral behöver vi se och sätta ord på det som händer och säga ifrån. Det är manipulation, gaslighting. Kejsarna är nakna.

Gå inte med på förvrängningen av orden! Våga bry dig! Vägra skämmas för det och kräv i stället att den skamlöse förklarar sig. Så tar vi medborgare tillbaka det offentliga samtalet.


Maria Wolrath Söderberg, docent vid Södertörns högskola, forskar om klimatbeteenden och kommunikation

 

Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

 

Följ ämnen i artikeln