”Det är inte min uppgift att vara kuttersmycke”
Aftonbladets Susanna Vidlund är glad att damen är utrotningshotad
REPLIK Nivån på debatten om hur kvinnor bör klä sig, börjar närma sig en löjligt låg nivå.
Läsarna "Peter" och "Andreas" som är i 16-årsåldern skriver att ”kvinnorna var mycket elegantare och attraktivare förr” efter att ha sett Buñuels film ”Belle de jour” från 1967.
Visserligen är det här två unga pojkars åsikter – men för mig börjar måttet ändå bli rågat. Sedan när klär sig vanligt folk som på film? Gjorde man det 1967? Jag var visserligen inte född då men jag skulle säga att det är mycket tveksamt.
”Finns det hopp om att någon djärv kvinna låter sig inspireras av ”Mad men” och det eleganta modet på 60-talet?" frågar killarna sig.
Då har de missat den gångna säsongens hetaste modetrend för unga kvinnor.
Som motfråga skulle jag vilja ställa: Hur många män går till vardags omkring i en skräddad kostym och överrock? De flesta män jag känner hasar nämligen runt i jeans, tröja och täckjacka med ett par värmande skor på fötterna.
Hittills har den här debatten fokuserat enbart på hur kvinnorna klär sig, på hur vi borde haka på "Mad Men"-trenden och klä oss som söta, leende hemmafruar eller sekreterare som tagna ur det tidiga 1960-talets reklamvärld.
Jag undrar varför alla fokuserar på hur just kvinnor klär sig. Varför kräver ingen att de svenska männen ska klä sig i "Mad Men"-stil? För i ärlighetens namn går ju faktiskt precis lika många män som kvinnor runt i plagg som knappast framhäver deras former på ett fördelaktigt sätt.
Samhällsdebattören Alice Teodorescu, 26, som nyligen startade debatten på Aftonbladet undrar var damen finns 2011. Hon menar att vi kvinnor gömmer undan våra kroppar i formlösa, illasittande plagg när vi istället borde klä oss i Chanelinspirerade plagg som den klassiska dräkten, ett plagg som enligt Alice Teodorescu är både "praktiskt och funktionellt".
Som småbarnsmamma kan jag inte hålla med. Praktiska och funktionella plagg är exempelvis jeans, t-shirt och sneakers. Dessa plagg framhäver måhända inte mina kvinnliga former i lika stor utsträckning, men är långt mer bekväma och användbara.
Den övergripande frågan är: Vad spelar det för roll för andra vad jag som kvinna har på mig? Jag, och säkert många andra, är glada över att den svenska damen är utrotningshotad, precis som den svenska tanten. "Stilar vi helst vill glömma", kan vi arkivera dem under.
I dag har vi den fantastiska möjligheten att själva välja vad vi klär oss i. Utbudet är enormt och gränserna har man tänjt på. Låt oss uppskatta alla möjligheter som finns, acceptera att stilarna varierar från person till person och från dag till dag. Och framför allt måste vi respektera individens fria val!
För mig är inte min främsta uppgift som kvinna att klä mig i smickrande dräkter och höga klackar så jag kan agera kuttersmycke på arbetsplatsen och förgylla mina manliga (och kvinnliga) kollegors vardag. Jag klär mig i kläder jag trivs i. Vissa dagar innebär det kavaj och höga klackar, andra dagar blir det täckjacka och skoterkängor. Och det är mitt val!