Nya harmlösa MP följer strömmen högerut

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-05-23

Exspråkröret: Vinster i välfärden strider mot allt som partiet stått för

Det går bra för Miljöpartiet. Ju mer harmlöst partiet blivit, desto bättre har det gått i opinionsmätningarna. Harmlösheten har blivit ett vinnande koncept. Mätt i opinionsframgångar. Men frågan som uppstår är: Vad är det MP driver för frågor?

Kärnfrågor som 35-timmars vecka, grön skatteväxling och friår försvann från partiledningens agenda inför förra ­valet. Liksom nästan varje uns av kritisk analys av tillväxt- och konsumtionssamhället.

Dessutom valde man att – likt döda fiskar – följa strömmen ­högerut när det gäller synen på vinster i välfärden. Steg jag aldrig någonsin kunde tro att partiet skulle ta. Alternativ ­inom skola, vård och omsorg – javisst! Men aldrig någonsin genom vinstsyftande bolag och internationella koncerner. Det bryter mot allt som har med grön ideologi att göra. Det ­bryter mot allt som varit självskrivet ända sedan Miljö­partiets bildande 1981.

Men det hände något under de förra språkrörens era. Man blev influerad av det nyliberala tankegodset som tidigare varit något artfrämmande för snart sagt varenda miljöpartist. ­Starka personer som Maria Wetterstrand och Mikaela Valtersson drev partiet framför sig i marknadsliberal riktning. Det gav bra utdelning i opinionen. Och det resulterade i partiets bästa valresultat hittills.

Mikaela Valtersson lämnade riksdagen efter valet och efter det att hon inte blev vald till Maria Wetterstands efterträdare. Ett av skälen till att hon inte blev vald är utan tvekan hennes engagemang för friskolor utan vinstbegränsning. Hon har nu valt bort partipolitiken och är i stället ordförande i Friskolornas riksförbund.

Det finns således strömningar inom Miljöpartiet som är djupt kritiska till den ideologiskt harmlösa politik som fört ­partiet bort från gröna grundvärderingar och in mot den ­höger som i dag uppfattas som mitten.

När partiet nu samlas till kongress i Västerås har man chansen att återvinna den gröna ideo­login genom att köra över parti­ledningen på en rad punkter. Medlemmarna har redan ­tagit en seger: det ursprungliga förslaget till nytt partiprogram hade skrotat idén om friår, men medlemmarnas reaktion var så kraftig att det fördes in igen. Men ytterligare segrar behövs om partiet ska kunna säga att man driver på för en samhällsförändring.

Man måste ta klar och konkret ställning för sänkt arbetstid till 35 timmar, man måste ­våga utmana konsumtions­samhället och, inte minst, den vulgärliberala marknadsfundamentalism som ätit sig in i skola, vård och omsorg.

Det behövs ett grönt parti som tar såväl klimathotet som marknadshotet på allvar. Som inser att kapitalismen är alltför kreativ för samhällets bästa. Som vågar tygla den, sätta band på den och tala om något så vackert som grön bland­ekonomi där värden väger tyngre än pengar, där miljön väger tyngre än tillväxten, där ­människors värdighet väger tyngre än vinster.

Miljöpartiets kongress har under helgen ett stort ansvar. I det ansvaret ligger att skärpa upp förslaget till partiprogram, att köra över partiledningen i ett antal frågor och att våga räta på ryggen trots de marknadsfundamentalistiska stormbyar som viner – och i vars följd både samhälle och ­miljö kommer till skada.

Det gäller att se längre än till snabba opinionsframgångar. Det gäller att skapa opinion – inte att harmlöst, likt döda ­fiskar, följa den för tillfället trendiga strömmen. Det var ­inte därför partiet bildades en gång.

Birger Schlaug

Följ ämnen i artikeln