Nålarna gjorde slut på kolikskriken

Publicerad 2012-10-24

Ulrika, 35: ”Jag är så tacksam att vi fick hjälp”

Efter nålsticken kan äntligen lille Matteo, 3 månader, sova på nätterna. ”Jag önskar bara att jag fått reda på akupunkturen tidigare”, säger mamma Ulrika Tillgren.


Namn: Ulrika Tillgren. 
Ålder: 35. 
Familj: Matteo, 3 månader. 
Yrke: Förskollärare, föräldraledig. 
Bor: Lägenhet i Åstorp, Skåne.

Han skrek hysteriskt och slumrade bara en kvart åt gången om nätterna.

På dagarna ville han bli buren och vaggad.

– Det går inte beskriva hur ­jobbigt det var. Hans skrik skar i mig, säger Ulrika Tillgren, vars son Matteo, 3 månader, blivit hjälpt av akupunktur.

Redan på BB tyckte Ulrika ­Tillgren, 35, att sonen skrek väldigt mycket.

– Matteo föddes med akut kejsarsnitt, och jag är ju ensam med honom. Det var kämpigt redan då, säger ­Ulrika Tillgren.

När de kom hem fortsatte han ­vara orolig.

– Han skrek hysteriskt. Det kändes som att han skrek hela tiden.

Bara när han blev körd i vagnen, ­eller blev buren och vaggad, ­kunde han vara lugn. Men med ett läkande snitt kunde Ulrika inte bära sin son så mycket. Och på nätterna slumrade han i intervaller på tio minuter eller en kvart.

”Jag var utmattad”

– Det går inte beskriva hur fruktansvärt det var. Han hade ont och jag kunde inte göra någonting för att hjälpa honom. Dessutom var jag helt utmattad. Hans skrik skar i mig. Jag grät hela nätterna, säger Ulrika Tillgren.

Hon flyttade hem till sina föräldrar för att få avlastning. På ­inrådan av BVC testade hon att ändra kosten, vilket inte hjälpte.

När han var åtta veckor och ­koliken kulminerade, tipsade en väninna om akupunktur. Ulrika Tillgren ringde och fick tid samma vecka.

Sov bättre

– De första två gångerna märkte jag ingen jätteskillnad. Men efter tredje gången blev han ­lugnare på dagarna. Och efter femte ­behandlingen började han sova bättre på nätterna, säger hon.

Hon tvekade aldrig inför att ­låta sonen få nålsticken.

– Jag tänkte att det inte kunde vara värre än att ha kolik. Det tar bara två sekunder och han blev inte ledsen, jag tror knappt han kände det.

Just den här dagen är de på väg till sjätte och sista besöket.

Matteo har sovit fem timmar i sträck natten innan.

– Jag är så tacksam. Det känns jättebra för mig, och säkert för Matteo också. Visst skriker han emellanåt, men han är lugnare nu. Och jag känner mig lugnare och tryggare, säger Ulrika Tillgren.

Helena Utter

Följ ämnen i artikeln