Ingen sol

– inget D-vitamin

Under den mörkare delen av året är det viktigt att försöka ladda med D-vitamin. Kroppen kan inte tillverka det själv av det lilla solljus som når våra breddgrader nu.

helskärm

Solens placering på himlen har stor betydelse för hur mycket D-vitamin vi själva kan producera. Det är endast under sommarmånaderna som solen står tillräckligt högt i Sverige för att vi själva ska kunna producera D-vitamin. Inte heller en fjällsemester ger oss tillräckligt med sol för att ladda D-vitamin trots att vi får färg i ansiktet. Åker man på en solsemester under vinterhalvåret laddar man däremot upp med D-vitamin. 80 – 85 procent av D-vitamin får vi av solen. D-vitamin har många viktiga betydelser i kroppen, bland annat gör den att kroppen lättare kan ta upp kalcium från maten. Brist på D-vitamin kan ge en ökad risk för att skelettet blir skört och urkalkas. Nya rön kring D-vitamin visar att det också har stor betydelse för immunsystemet och skyddar mot vissa cancerformer.
– Det är en vanlig missuppfattning att det räcker med att gå ut i solen en stund på luncher under vinterhalvåret, men vintersolen är för svag för att sätta igång hudens D-vitaminproduktion. Med Sveriges korta somrar och mörka vintrar är det många som får för lite sol och utvecklar en D-vitaminbrist som är skadlig för skelettet, säger Lisa Öberg, dietist.

D-vitamin i maten

D-vitamin finns bland annat i fet fisk, äggula, trattkantareller och berikade mjölkprodukter som mellan-, lätt- och minimjölk. Det är sällsynt med bristsymptom på D-vitamin i Sverige, men kostundersökningar visar att många barn i Sverige inte når upp till det rekommenderat intaget. Livsmedelsverket rekommenderar därför lättmjölk som är berikad med D-vitamin som dryck till skollunchen. Generella rekommendationer för friska personer är 7,5 mikrogram D-vitamin per dag. För äldre 10 mikrogram och för äldre med brist eller för personer som sällan vistas utomhus rekommenderas 20 mikrogram per dag.