Studenterna har rätt om akademisk bojkott
Mattias Gardell och Irene Molina: Samarbete med israeliska lärosäten går emot svenska universitets uppdrag
Varför en akademisk bojkott?
Studenter vid svenska universitet och högskolor har slagit upp tältläger på campus ibland annat Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg, Umeå och Örebro. De kräver att deras lärosäten skall avbryta alla samarbeten med de israeliska universitet och forskningsinstitut som bidrar till landets upprepade brott mot folkrätten och internationell humanitär rätt. Bland de handlingar som ligger till grund för Sydafrikas anmälan av Israel för folkmordsbrott till den Internationella domstolen i Haag ingår angrepp mot palestinska lärosäten.
Samtliga tolv universitet i Gaza har attackerats. De flesta bibliotek, arkiv, forskningsinstitut och skolor ligger i ruiner. Över 5000 studenter, ett par hundra universitetslärare och ett hundratal professorer har dödats. Hittills.
Angreppen hade inte varit möjliga utan den avancerade militärteknologi som utvecklats vid israeliska universitet, där militärrelaterad forskning tagit fram nya vapentyper, drönare, AI-verktyg och övervakningssystem som används för att ödelägga civilt palestinskt liv och infrastruktur. Den israeliska forskningen har utvecklats i samverkan med internationell forskning, däribland svenska lärosäten som länge ”haft ett nära forskningssamarbete med Israel”, vilket utbildningsminister Mats Persson framhöll 1 mars 2024.
Bland annat samarbetar svenska universitet med Hebrew University i Jerusalem, som har campus på ockuperad palestinsk mark i östra Jerusalem, och med Technion, ett forskningsinstitut som bland annat utvecklar flygvapenteknologi. Svensk forskning har bidragit till program med militär anknytning, däribland Elbit Systems, ett israeliskt militärteknik- och vapenföretag, israelisk polis, säkerhetsindustri och försvarsmakt.
De svenska lärosätenas samarbete med israeliska universitet står i direkt konflikt med universitetens grundläggande uppdrag
Att studenterna kräver att universiteten skall kartlägga och avbryta sina samarbetsavtal på institutionell nivå är i ljuset av detta lika självklart som det är förvånande att protesterna skall behövas. De svenska lärosätenas samarbete med israeliska universitet står i direkt konflikt med universitetens grundläggande uppdrag. ”Uppsala universitets uppgift är att vinna och förmedla kunskap till mänsklighetens gagn och för en bättre värld”, som det heter i universitets officiella mål och strategidokument. Vi är övertygade om att rektor på ett principiellt plan står bakom denna målsättning. Principer blir emellertid enbart meningsfulla när de omsätts i konkreta praktiker.
Vi förutsätter att rektor vid Uppsala universitet välkomnar studenternas protester som ett tecken på att universitetsutbildningen ”fostrar engagerade och kritiskt tänkande samhällsmedborgare”. Universiteten bör hörsamma studenternas krav på en akademisk bojkott av israeliska lärosäten tills ockupationen och militärangreppen mot civila mål upphört på det att en rättvis och hållbar fred skall kunna utvecklas.
Men hur går en akademisk bojkott ihop med principen om akademisk frihet? Är de inte varandras motsatser? För att undvika missförstånd bör det understrykas att bojkotten gäller samverkan mellan universitet, fakulteter och ämnen på institutionell nivå. En akademisk bojkott hindrar inte per automatik svenska universitet att bjuda in enskilda israeliska akademiker, som Oren Yiftachel, professor i politisk geografi vid Ben-Gurion University, som Somar Al Naher lyfter som exempel på de kritiska israeliska forskare hon tror skulle drabbas. En akademisk bojkott slår således inte ”blint” utan målinriktat, till försvar för den akademiska frihet som palestinska forskare förvägras genom att dödas.
professor i jämförande religionsvetenskap, Uppsala universitet
Irene Molina
professor i kulturgeografi, Uppsala universitet
