En kränkning av avtalsfriheten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Tänker finansministern skaffa sig redskap att överpröva vad fack och arbetsgivare gjort upp?

27 december 2007. Precis före jul fastställde regeringen de förslag till förändringar av sjukförsäkringen som ska remissbehandlas. Bland dessa den omdiskuterade gränsen på 75 procents ersättning för den som varit sjukskriven i över ett år.

Förslaget innebär inte bara en begränsning av Försäkringskassans ersättning. Regeringen vill dessutom förbjuda andra lösningar för att garantera trygghet, också vid långvarig sjukdom. Det påverkar bland annat många kollektivavtal.

I praktiken vill regeringen alltså skriva om tecknade avtal. Svenskt Näringsliv kritiserar förslaget. Anna Ekström på Saco kallar idén ”ett ingrepp i avtalsfriheten”. ”En allvarlig kränkning”, säger TCO:s Sture Nordh, som förvånas över att kollektivavtalen diskriminerades.

Högre avgifter

Nyligen gick sju företrädare för industrins fackliga organisationer, från IF Metall till Sveriges Ingenjörer, till våldsamt angrepp mot regeringen i ett annat ämne.

Kritiken gällde förslaget till differentierade avgifter för a-kassan. Regeringen vill nämligen att de nya avgifterna ska påverka lönebildningen. Förbund och branscher med hög arbetslöshet ska räkna med högre avgifter, och tanken är att det ska pressa facken att gå med på lägre löneökningar.

I finansministerns värld av ekonomisk teori leder det i sin tur till att arbetslösheten sjunker.

Utmana praxis

I den svenska verkligheten skulle det – påpekar de sju – inte bara skapa ett slags statlig inkomstpolitik och därmed urholka parternas ansvar för lönebildningen.

Det skulle dessutom utmana den praxis av långa avtalsperioder som etablerats de senaste tio åren, och i värsta fall skada lönebildningen.

Regeringen tycks vara på väg att förlora sitt förtroende hos arbetsmarknadens parter, och missnöjet rör inte bara kritik mot politikens fördelningseffekter. Den handlar om grundläggande villkor för arbetsmarknadens sätt att fungera.

En positiv syn på kollektivavtalen är en hörnsten för den nya borgerligheten. Parterna på svensk arbetsmarknad har visat att de kan ta ansvar för lönebildningen och samtidigt undvika konflikter eller otaliga rättstvister. Den nya moderatledningen behövde bara ansluta till den uppskattande åskådarskaran. Reinfeldt, Borg och Littorin har tagit åtskilliga politiska poäng på en framgångsrik modell.

I papperskorgen

De kritiserade förslagen väcker dock frågor om djupet i moderaternas nytänkande. Får parterna ta ansvar för sina avtal, eller tänker finansministern skaffa sig redskap att överpröva vad fack och arbetsgivare gjort upp?

Vill regeringen återvinna åtminstone något av parternas förtroende måste den kasta förslaget om att begränsa avtalade sjukförmåner direkt i papperskorgen.

IP