Valet avgör vad Sverige ska vara
”Är allt bra som det är i Sverige, eller har något gått sönder?” Bortom alla utspel och vad som tyckts som två opinionsmätningar i minuten har detta varit huvudfrågan i valrörelsen.
Alliansen har velat att vi ska vara tacksamma för allt de har gjort, vilket politiker som har regerat lite för länge brukar vilja.
Socialdemokraterna har velat att vi ska titta på den höga arbetslösheten, de fallande skolresultaten och krisen i vården och fråga oss: Är detta verkligen den bästa av alla världar?
Helst vill de också att vi ska svara nej.
Alliansen har då sagt att oppositionen ”svartmålar”. Fredrik Reinfeldt blir upprörd: ”Låt dem inte säga så om Sverige” tycker han.
Men det här valet handlar inte om vad man får säga om Sverige.
Det här valet handlar om vad Sverige ska vara.
Det finns saker som har gjort Sverige speciellt, unikt och rentav världsberömt. Vi har varit ett samhälle eller snarare en samhällsmodell som de flesta svenskar har varit stolta över. Vi kan ha gnällt på höga skatter ibland, men vi har egentligen aldrig velat ha en välfärd som är radikalt annorlunda.
Fredrik Reinfeldt är en annorlunda statsminister i bemärkelsen att han kom till makten på löftet att inte förändra Sverige. Han har tillbringat åtta år med att försöka bevisa att nej, han har faktiskt inte revolutionerat landet.
Han har bara sänkt skatten lite och skruvat på några ”trösklar”.
De nya Moderaterna ville till skillnad från de gamla Moderaterna inte riva den svenska välfärdsmodellen. Och det var genialt. De sa att vi kunde få behålla den, bara med lägre skatt och utan sossar i regeringen.
Jag förstår att folk var attraherade.
Valet åtta år senare har handlat om Moderaterna har hållit detta löfte. Eller om 140 miljarder i skattesänkningar faktiskt leder till att ett välfärdssamhälle inte längre håller ihop.
Jag bor själv i London. Som Andres Lokko formulerade utlandssvenskarnas blues: ”Man saknar socialdemokratins bieffekter och det svenska bankväsendet”. Jag har som så många andra byggt lite av en identitet här med att skryta med Sverige: ”In Sweden we have a system ...”
Detta har dock blivit svårare.
När Financial Times på ledarplats skriver att det är dags för Sverige att ifrågasätta de senaste årens privatiseringar och marknadslösningar, då är det ett tecken på att något har hänt. När bekanta frågar om friskolekonkurser mer än om det förr så berömda svenska miljöengagemanget. Det betyder något. Tänk efter: När hörde ni Fredrik Reinfeldt prata engagerat om klimatet? Jämför det med hur Göran Persson skapade rubriker från Indien till Irland med sin vision om Sverige som ”det oljefria samhället”. Dagens bild av Sverige är en annan. Wall Street Journal oroar sig för ökande klyftor och International Herald Tribune berättar att ”De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare, Sverige håller på att bli som USA”.
Vad säger man?
Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara något unikt. En dröm om jämlikhet och ett samhälle som står för någonting.
Inte bara individer och deras jobbskatteavdrag.
Jag vill inte att klass och bakgrund ska bestämma människors möjligheter. Jag tycker att en svetsare kan bli statsminister. Och jag tycker inte att cancersjuka ska utförsäkras.
Jag tycker inte att folk som har förlorat jobbat ska kallas för bidragsfuskare och tvingas sälja huset. Jag tycker inte att vår a-kassa ska vara en av Europas sämsta.
Jag tycker att ungdomar ska ha möjlighet att flytta hemifrån utan att tvingas ta miljoner i bostadslån. Jag tycker att de, utan föräldrar som kan ta miljoner i bostadslån, ska kunna studera på den ort och den utbildning de vill.
Hur mycket pengar eller kontakter dina föräldrar har ska inte bestämma dina möjligheter i livet.
Jag tycker inte att vi gemensamt ska finansiera privat läxhjälp till medelklassens barn samtidigt som allt fler barn till lågutbildade inte klarar grundskolan. Jag tycker inte heller att rika och friska barn ska få gå före i vårdkön.
Jag tycker inte att politiker ska sälja en offentlig vårdcentral värd 20 miljoner för 700 000 till sina kompisar. Inte samtidigt som ”matkasse” för allt fler svenskar inte betyder Linas hemlevererade utan något man får från välgörenhetsorganisationer. Jag vill inte att sjukdom, arbetslöshet och skilsmässa ska kasta folk ner i fattigdom. Jag vill inte läsa kyrkornas larmrapporter om detta.
”Är allt bra i Sverige, eller har något gått sönder?”
Det finns inget korrekt svar på valrörelsens stora fråga.
Allt beror på vilka värderingar du har.
Sverige blir vad vi bestämmer oss för att det ska vara.
Det är därför som valet i dag är så viktigt.