Generalrep inför valet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Finns det inga könsorättvisor i Sverige? Inga etnicitetsorättvisor? Det verkar inte så på Göran Persson och Fredrik Reinfeldt, huvudmotståndarna i höstens val. De tycker i alla fall inte att diskrimineringen av kvinnor och människor med utländsk bakgrund är nog viktig för att tas upp i riksdagens partiledardebatt i går.

Samma sak med det internationella. Varken Persson eller Reinfeldt sa ett ord om vilken sorts värld eller vilket europeiskt samarbete de vill se. De nya moderaternas slogan ”Vi älskar Sverige” gäller tydligen även för socialdemokraterna. Men måste de visa sig så totalt ointresserade av internationella frågor för det? Har de verkligen inget att säga om Sveriges roll i världen?

Jobben knäckfråga

Jobben är viktiga. Liksom vår gemensamma välfärd. Här drabbade Persson och Reinfeldt samman så att det sjöng om det.

Statsministern talade om industrin och småföretagen och ekonomin som går som smort, bättre än i de flesta andra länder. Han lovade att satsa på de äldre (höjt bostadstillägg för pensionärer), på de unga (höjt studiebidrag) och på tandvården.

Reinfeldt svarade med att efterlysa de nya jobben. Var tänker socialdemokraterna att de ska komma? Persson kontrade med att tala om borgerlighetens sänkta ersättningar för arbetslösa och sjuka: ”Vi ska inte göra som er, pressa fram låglönejobb med hjälp av sänkta ersättningsnivåer.”

Det meningsutbytet kommer vi att få höra många gånger fram till valdagen i september. Valdebatten blir en i svenskt perspektiv klassisk strid mellan höger och vänster. Persson talar om trygghet och solidaritet, om ”att se sig själv i andra”. Reinfeldt talar om hur dåligt det går för människor i socialdemokraternas Sverige: ”Många åker hiss nerför.”

De andra partiledarna var mest statister denna dag. Lars Leijonborg profilerade sig som reaktorkramare. Maud Olofsson klankade på arbetsrätten. Peter Eriksson tog åt sig äran för succén med trängselskatten i Stockholm. Lars Ohly talade feminism och biståndspolitik.

Gröna folkhemmet

Göran Perssons enda avstickare från jobb- och välfärdspolitiken handlade om det gröna folkhemmet. Han talade bra om den ekologiska omställning som ”vi är skyldiga kommande generationer och andra länder”.

Om det sa Fredrik Reinfeldt inget alls. Miljöpolitik har aldrig varit moderaternas starka sida.

Tänk om Persson kunde ägna könsdiskrimineringen och den strukturella rasismen samma engagemang som det gröna folkhemmet. Då skulle moderaterna ställas mot väggen på sina allra svagaste områden. Då skulle valdebatten kännas angelägen för långt många fler människor än i dag.

De nya perspektiven är lika viktiga för politiken som de gamla.

ÅP