Bör vara nervösa

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I? dag samlas branschråden för industritjänstemännen inom fackförbundet Sif i Stockholm. På dagordningen står en fråga som kan bli avgörande för utgången av hela nästa års avtalsrörelse, och därmed för utvecklingen av den svenska ekonomin.

Finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har anledning att känna sig nervösa.

Frågan är om industritjänstemännen kan delta i samarbetet mellan facken inom industrin. Den gemensamma plattformen – 3,9 procents lönelyft, låglönesatsning och rejält höjda lägstalöner – presenterades för över en månad sedan. Fyra LO-förbund och civilingenjörerna inom CF har givit klartecken.

En enkel formel

Svaret från Sif dröjer, och anledningen är enkel. Från flera branscher kommer krav på större lönehöjningar.

Den formel för att räkna ut löneutrymmet, som både fackliga förhandlare och arbetsgivare använder sig av, är tämligen enkel. Produktivitetsökning plus inflation, så mycket kan lönerna öka utan att konkurrenskraften skadas eller arbetslösheten tar fart.

Industrin ska vara löneledande, utan att klyftorna till andra branscher ökar.

Med den utgångspunkten har de senaste avtalsrörelserna givit uppgörelser på låga nivåer, men ökade real­lönerna år efter år. En fungerande lönebildning.

Företag gör rekordvinster

Nu hotas själva förutsättningarna för förhandlingarna, och förklaringen är enkel.

Många stora industriföretag gör rekordvinster. Toppdirektörerna och styrelseledamöterna, just de som brukar mana löntagarna till återhållsamhet, höjer ogenerat sina ersättningar. Bonusregnet faller och aktieägarna kan räkna med jättelika utdelningar.

Det är direktörer, bolagsstyrelseledamöter och aktieägare som med sin girighet är på väg att stjälpa avtalsrörelsen. Direktörerna, inte ett stridslystet fack, saboterar förutsättningarna för Anders Borg.

Protesterna i tjänstemannaleden handlar om kravet på en rimligare fördelning, och det är verkligen inte bara på kontoren de ropen hörs.

I förra veckan uppmanade också verkstads­klubbarna på ABB sitt förbund, IF Metall, att ställa högre krav. De anställda på ABB är inte ensamma. Havererar samordningen med tjänstemännen kommer ingen förbundsledning att kunna hålla tillbaka kraven.

Då faller också dagens modell för löneökningar.

Stormig avtalsrörelse

Även om Sif till slut ansluter sig till den gemensamma plattformen är problemen med övervinsterna inte lösta. IF Metalls ordförande Stefan Löfven vill ha vinstdelning. Kjell Dahlström på Skogs- och träfacket skulle hellre se investeringar och satsningar på arbetsmiljön.

Kanske skulle det underlätta vinterns förhandlingar, även om det inte löser obalansen mellan vinster och löner. Och fortsätter näringslivets toppar att berika sig blir avtalsrörelsen ändå en stormig historia.

IP