Korsfararna stannade i två hundra år
Lik på gatorna. Människor som föses samman för att brännas levande. Soldater som ägnar sig åt ett obeskrivligt plundrande och ett gränslöst dödande. Tortyr och fanatism.
Det skulle kunna vara en skildring från de palestinska lägren Sabra eller Shatila. Under 36 timmar i september 1982 genomförde kristna falangister under israeliskt befäl ett av de mest brutala övergreppen hittills i Mellanösternkonflikten.
Men beskrivningen handlar om Jerusalem i juli år 1099. Den heliga staden har just intagits av korsfararna som firade sin triumf genom att anställa slakt på invånarna.
"Ett stort antal människor dödades. Judarna samlades ihop i synagogan, där frandjerna (korsfararna) brände dem levande. De förstörde också helgonens minnesmärken och Abrahams grav - frid över hans minne."
Så skriver den arabiske krönikören Ibn al-Qalanissi om blodbadet. Citatet finns i Amin Maaloufs bok Korstågen enligt araberna (Alhambra). Boken skildrar korstågens två århundraden genom ögonen på samtida arabiska källor.
Korstågen lever i den arabiska retoriken. Israel uppfattas som en sentida avläggare till korsfararnas statsbildningar. Just därför var det ett sådant klavertramp när George Bush förklarade att världen nu skulle dra på korståg mot terrorismen. Den som vill bygga en allians med staterna i Mellanöstern bör tala tyst om korståg.
Korsfararnas tid varade i två århundraden. Deras välde byggde, liksom Israels idag, på förstärkningar och understöd utifrån. Det kristna väldet kunde etableras och bevaras på grund av splittringen mellan olika muslimska ledare. Genom berättelsen löper intriger, maktlystnad och förräderi som en röd tråd. Historien går igen.
När Israel 1982 invaderade Libanon leddes armén av försvarsminister Ariel Sharon. Det var hans beslut att släppa in falangisterna i de oförsvarade lägren, och som BBC kunde visa i ett utmärkt reportage som sändes i svensk tv förra veckan, rådde det inget tvivel om resultatet. Massakern var förutsedd och planerad.
I varje anständig stat skulle Sharon varit inburad som krigsförbrytare. Nu är han istället Israels folkvalde premiärminister. Igår uppträdde han som välsedd gäst i Vita huset.
Politiken, att med våld tvinga omvärlden till underkastelse, är densamma som ledde fram till Sabra och Shatila.
Korsfararna behärskade Jerusalem i 88 år. Israel har kontrollerat staden i 35.
Förr eller senare kommer Jerusalem att få nya härskare. Den israeliska militära övermakten kanske kan upprätthållas i ytterligare 50 år, eller i 100. Men militär övermakt varar inte för evigt.
I måndags skrev Yassir Arafat i Aftonbladet om visionen av Jerusalem som en öppen stad, tillgänglig för båda folken. När Saladin 1187 gick in i staden skonades befolkningen.
I historien finns också hopp. Sharon tycks dock fast besluten att fullfölja linjen från Sabra och Shatila.